Nu vill jag hem.
Försöker inte längre lägga ner min själ i något utan bara klara mig igenom det tills den 22:a.
Satt till 7 i skolan med matten, tog en omväg o lämnade Rebecka på min stulna söndriga cykel som någon lämnat tillbaks o som min värdpappa nu lagat (Y) Gah lyssnar på "Himlen i min famn", har vart massa jullåtar i dag på grund av lucian, o undrar lite töntigt vem som har släckt den stjärna som speglats i mina ögon..

Nu vart det kycklingrester i tomatsås o salt salt halvljummen ris soppa, men jag vart nöjd. Martin e trevlig.
Är nog allt jag kan få ur mig ikväll.

Har insett att det inte är jätte kul att ha en gravid värdmamma me humörsvängningar som bergodalbanor, med redan innan diva maneer o som inte tål folk som säger emot eller tycker annorlunda.
Hon hade nog hoppats jag skulle vara tyst, prydlig, skötsam, underlägsen, rädd för henne o någon som finner nöje i att plocka och städa rummet varje dag, nej hon fick någon nyfiken, ärlig (ibland lite väl kanske..), som inte tänker låta sig tryckas ner, som vill ha något att säga, absolut skötsam men som någon gång i veckan glömmer att släcka ljuset i köket när jag lämnar det för att gå på toa för att sen återvända. Men HUR KAN JAG vara så olydig?? och nej jag sorterar inte alla mina papper o böcker innan jag lägger mig, klar att plugga är jag vid 12 då låter jag dem faktiskt (lägg märke till min upproriskhet) ligga kvar på skrivbordet så att jag lätt ska se vad jag ska ta med mig och göra klart något sista på morgonen.
Äsh. Ser fram emot mina föräldrar som jo har väl klagat en del på mitt rum i mina dar men av bra mycket bättre grunder än här.

Jippi! 

Har precis gjort ett historia prov. Inte något speciellt kanske ni tänker men jo! Vi hade valet att göra det idag eller om två veckor och jag gjorde det idag. Jag har haft andra saker att plugga på som jag inte kunnat prioritera bort och inte haft en minut över föränns igår då jag börja plugga men vem har faktiskt hängt med på lektionen? jo jag :D Är egentligen bara glad jag blivit något mer ansvarsfull o faktiskt inte väljer det senare datumet bara för att det är just det, sen. Nu låter det kanske ganska blont när jag bara hann plugga en dag men sanningen är att den andra veckan har jag tre andra prov så jag hade nog inte ens pluggat en dag då.

Nu kommer dock det dåliga samvetet fram, har inte svarat Amelie min smulpaj, trots att hon mailade för säkert 2 veckor sen o har väl inte hört av mig till omvärlden på ungefär liknande tid. 

Okej uppdateringar, i mitt nuvarande tillstånd är jag röd. Håret vill säga. 

Min cykel vart stulen men imorse stod den plötsligt där igen, förstår tjuven, den är faktiskt inte värd att ta.. 

På fredag åker jag med hela värdsläkten till någon liten by vid Sierra nevada, typ. Har inte rikitgt koll (Y) men där kommer vi va tills på onsdag o är tydligen minus grader o snö där vilket passar förträffligt med min garderob här nere som är anpassad efter sol och bad. 

Har jag annars nämnt att det är super duper kallt här? Sitter i detta ögonblick med mina nyinköpta fingervantar. Både i skolan men främst hemma är det så kallt att jag inte hade blivit förvånad om jag började andas rök. Att komma upp ur sängen må ha varit svårt förut men nu är det praktiskt taget omöjligt att ta dra av sig täcket. Kroppen reagerar som om man sätter handen på en spisplatta, automatiskt drar man upp täcket igen o kurar ihop sig som en skadad kattunge.    (vet inte var det kom ifrån..)

 

Idag är första dagen jag inte behöver kämpa för att hinna med läxorna till imon utan ska bara försöka komma ikapp lite och repetera, låter som himlen i mina öron! Bara repetera, för skojs skull ^^ 

o så blir det lite klementiner o jullåtar ^^

http://www.youtube.com/watch?v=-_SLttPIlgs&feature=related

http://www.youtube.com/watch?v=HuZFH6f5eeM&feature=related

filmkritikens bekännelser

Jag letar efter de filmer som inte förskönar livet, inte förskönar relationerna mellan människor men som trots sin nakenhet, och kanske osmickrande framtoning tar fram och visar den äkta kärlek och skönhet som här finns. Som får oss att älska alla fel och brister som vi älskar livet självt.
Jag tycker inte många filmer lever upp till det här. Mina vänner halvt hatar mig för att jag lyckas hitta tonvis av för dem obetydliga försköningar, i mina ögon "fejkhet", och förstår inte varför jag tycker så mycket om film när jag verkar tycka de flesta är skräp. Jag lever på de små ögonblicken där skådespelarna faktiskt får mig att glömma av att de är just de, de sekunderna jag tror på dem över allt annat. Men för att ens ha en chans till detta så måste man nästan se lite.. operfekt ut, normal. Det finns en anledning varför jag älskar Pride and prejudice och likaså Becoming Jane men hatar huvudpersonerna, Keira Knightley och Anne Hathaway. Resten av skådespelarna är grymma skådespelare som ingen av dem är direkt.. perfekta. Alla ser lite för..vanliga ut för att den första anken som ska poppa upp i ens huvud ska vara j*vlar va snygg. Snarare tvärtom. Publiken måste först lära känna hans personlighet o hans sätt och moraler och alla hans nycker för att tillslut bli vacker och åtråvärd.
Se på dem:  Keira som inte byter ansiktsuttryck på hela filmen med porslinshy och tomma ögon, Matthew med fett hår, tydligt ärrad hy, glansig hy, barska grova drag, o ser lite sliten ut. Jag tror på hans vånda och osäkerhet, hans rena kärlek och förstånd. Han och de flera andra riktigt bra, och lyckligtvis operfekta, skådespelarna gör denna filmen till något riiktigt bra. Verkligen inte hela filmen. Men sevärd blir det likaså.
Jag påstår inte att varken Knightley eller Hathaway är helt felfria när det kommer till utseendet men de har ingen markant näsa, öron, skrovlig hy. Inget som får mig att känna att det här är vanliga människor jag skulle kunna möta på gatan.
Genom att man efter att ha sett klart Pride and Prejudice tillexempel och man naturligt är ganska så uppöver öron förälskad i Mr Darcy så är det inte automatiskt den där super hunken man spanar in längre som man går förbi på gatan utan mer han som ser lite speciell ut, lite reserverad, lite utanför de vanliga ramarna för attraktiv  men som man i hans ögon ändå ser ett djup och tänkande.
underbart:)

Anna film jag såg igen nyligen var Så som i Himmelen. de lyckas där ibland med. Ibland riktigt irriterande skådespel men som ändå nailar punkterna för sevärdighet.
Kan samtidigt passa på o rekommendera O helga natt- låten alltså- älskar hur det nästan är omöjligt att få en låt fejk när ma måste ta i från djupet av en och bara skrika ut allt för att nå de högsta tonerna. Finns inte plats för något konstlat.

Varför beter jag mig som vår lilla fisk vi har i skålen i köket? Lägger sig på sidan o ser halvdöd ut. Han/Hon har ändå orsak att vara uttråkad, energilös, lever i en liten liten skål utan minsta hopp att någonsin komma därifrån. Mitt problem är att jag bara inte kan få tummen ur och göra svenska presentationen och engelska uppsatsen. Känner att jag är aningens bortskämd när jag jämför mig själv med fisken..
SÅ i fiskens ära ska jag försöka få något gjort och njuta av livet för att jag kan och inte är instängd i en skål !(Y)
japp.

ja vi bor i sverige (ignorera att jag för tillfället inte gör det) men varför fråga på utvecklingssamtal hur man har det, hur det går och sen bli chockad och inte riktigt veta var man ska ta vägen när man svarar ärligt? Förstår de inte att jag som klagar åtminstone ser vilka problem jag har och vad jag behöver göra och att det egentligen e de som säger "mår jätte bra! -lite mycket plugg men det ordnar sig" är de som behöver hjälp o kanske mår ännu mer piss inombords.. jag har alltid varit ganska.. ärlig.. när speciellt lärare frågat mig sådana saker o de blir alltid lika chockade, obekväma. fråga inte då.   Nu har jag mitt utvecklingssamtal på tisd och kan inte bestämma mig för om jag orkar vara ärlig o då få en massa klängande lärare över mig, bara för man säger att man inte är totalt helt och hållet lycklig för tillfället. Kan nog inte va mycket annat än ärlig så det blir väl intressant om Rickard beter sig som alla andra lärare. Ser lite oroade ut, frågar någon gång i skolan hur man mår o känner sen han gjort sitt för att stötta mig. Ja jag har tappat tron på lärare. I alla fall när det gäller deras faktiska intresse i hur JAG, personen Lisa, mår har det. äsh

suck

så vart man korthårig då :P Har faktiskt inte haft så här kort hår sen jag var liten.. ganska skönt dock, jag kan ärligt talat inte göra något med det så det passar min hårstil perfekt; vakna med rufsigt hår o gå till skolan (Y)

så ser man lite av piercingen med :)

Var på kickboxningen imorse med Rebecka, som vanligt va man tvungen att ha halsduk på morgonen o på dagen va det säkert 30 grader o jag gick i linne o shorts..

Vi hade lite tid över till tåget skulle ta oss tillbaks så såg vi en frisör o då hoppa jag in där(Y) 

Är det ett fenomen eller är det bara jag som blir helt förstörd mentalt när jag somnar på dagen? 

svag, mör, nere och ångest över allt jag måste göra. 

Äntligen har jag och Rebecka så smått börjat prata spanska med varandra! Tror det är en förutsättning för att man ska verkligen utvecklas här nere, o nu har vi börjat i alla fall:) Märkte hur hela tåget lyssnade o halvt skrattade åt oss när vi försökte rätta varandra (antagligen fel hälften av vad vi sade) men det kändes bra. Man måste göra fel för att lära sig:) 

Japp nu blire zombie lisa till Patrik isaksson, haha, men guu va sentimentalisk man blir av han x)

Himla jobbig dag men har hopp för morgon dagen tack vare två smått fantastiska tjejer:) Efter en dag i skolan som inte verkade vilja ta slut och som bara gav oss alla mer och mer ångest och stress över allt man borde göra så åkte vi till Miramar för att spana nyöppnade HM. Inte allt för förvånande så var det inget speciellt, men fick tag på en varm o mysig höst halsduk i senapsgult som nog ska värma mig om mornarna, på dagarna är det dock fortfarande nästan 25 grader, gaaanska så jobbigt att gå från hacka tänder till svettas sönder på eftermiddagarna men vem är jag att klaga?
Blev även ett par varma flanellbyxor till de kalla nätterna och sen bar det av till Eroski där det blev choklad, choklad, jordgubbar och banan^^ Hemma hos Stina smälte vi chokladen o doppade jordgubbarna o bananen i det, smaskigt värre! Godast va dock nästan makaronerna o köttbullarna, hungrig mage, o sliten Lisa uppskattade mat hon kunde ta för sig av utan att halvt behöva be om ursäkt för det!
Haha sen blev det Bring it On, inte en särskilt bra film men jo nog är indie hunken i min stil alltid^^ Han uppskattades dock inte på samma sätt av mina chokladdränkta vänninor i samma grad.
Hade på mig mina flanellpyjamas byxor och min stora amerikanska tjocktröja på mig när jag skulle hem vid 12 som någon form av antivåldtäkts outfit. Funkade bra tycker jag, bara två som prata med mig på vägen hem, de ena för o fråga efter cigaretter och de andra har jag ingen aning om.. ganska så väääldigt irriterande att jag inte vet om de bad mig dra åt h*lvete eller om de påpekade att jag glömt att dra igen glidlåset på räggsäckan -_-' får jobba på det där..
Nu är jag änna trött, ska på kickboxning imorgon och få en del plugg gjort hade jag hoppats:)

Just nu är det jobbigaste för mig att jag inte riktigt vet vad jag ska satsa på, vad som är viktigast och vad jag vill lägga min energi o tanke på. Såg på The social network o ville bli data hacker. Började med friidrotten igen o sket plötsligt i alla läxor o kunde knappt vänta på att få gå på träningen. Efter varje lektion så tänker jag bara att det är DET ämnet jag verkligen vill satsa på.. bara att jag ändrar mig efter varje lektion och det sen slutar med att jag inte kan bestämma mig och pluggar lite halvdant på allt.. och nästa dag vill jag bara satsa på spanskan för det va det jag kom ner hit för att göra men som är omöjligt om man vill göra något av vad jag nämnt innan samtidigt (gah!) Sen var vi på köpcentret idag, och läste Stinas Elle tidning och kände bara att jag egentligen ville lägga alla pengar på kläder, färg och personlighets framhävning.. Varför måste jag alltid gå in för allt till hundra procent? Oftast blir det helt enkelt ingenting av det. Nu blir det lite olika från dag till dag ska försöka hitta någon sorts balans.
Jag gillar dock på nåt sätt att här ser jag problemen. Här märker jag att jag måste göra något, komma på en lösning. Hade jag varit hemma hade jag mått ungefär lika (skit måste jag väl säga att det ofta är) men jag hade inte alls sätt det som något jag behöver göra något åt, jag hade lätt låtit saker rulla på som det gör för att det funkar och det är bekvämt. Här.. här är det allt jag har, min lust att göra olika saker. Hemma hade jag kunnat försvinna i olika saker som böcker och tv och dagar hade kunnat bli till veckor utan så mycket krångel.
Det är bra det här, jag gillar att jag inte försöker fly från verkligheten utan bara försöker komma på hur jag bäst ska bemöta den:)

American tune- Paul Simon
Many's the time I've been mistaken
And many times confused
Yes, and I've often felt forsaken
And certainly misused
Oh, but I'm all right, I'm all right
I'm just weary to my bones
Still, you don't expect to be
Bright and bon vivant
So far away from home, so far away from home

And I don't know a soul who's not been battered
I don't have a friend who feels at ease
I don't know a dream that's not been shattered
or driven to its knees
but it's all right, it's all right
for we lived so well so long
Still, when I think of the
road we're traveling on
I wonder what's gone wrong
I can't help it, I wonder what's gone wrong

And I dreamed I was dying
I dreamed that my soul rose unexpectedly
And looking back down at me
Smiled reassuringly
And I dreamed I was flying
And high up above my eyes could clearly see
The Statue of Liberty
Sailing away to sea
And I dreamed I was crying

We come on the ship they call the Mayflower
We come on the ship that sailed the moon
We come in the age's most uncertain hours
and sing an American tune
Oh, and it's alright, it's all right, it's all right
You can't be forever blessed
Still, tomorrow's going to be another working day
And I'm trying to get some rest
That's all I'm trying to get some rest

Kom precis hem efter en faktiskt riktigt bra dag. Sov inte mycket inatt men tack vare detta var jag i alla fall pigg till de första lektionerna, eller övertrött kanske jag ska kalla det. Blev väl lite avtrubbad efter att ha sett Plutonen, härlig film där amerikanare med så mycket ego att jag bara vill SPY som tycker att krossa vietnamesiska bönder skallar är himla macho, i alla fall om varje ord som kommer ur dem är svärord och man röker 5 cigaretter samtidigt. Jag fattar att man blir förändrad i krig men de beter sig som små eländiga 7-åringar. punkt. 

Gjorde spanska prov och det gick bra, va inte busenkelt dock.

Sen cyklade jag genom stan till hotellet där jag tror de flesta av vännerna som kommer och hälsar på kommer bo på och träffade Rebeckas familj för första gången. Intressant att träffa alla man har pratat om så flitigt. Och fick mig ett dopp i den iskalla poolen. 

Fick mumsiga hemmagjorda kakor från rebeckas mammas cafe som jag nu sitter och knaprar på, tilsammans med chokladen vi köpte när vi var på Miramar(Y) Men helt okej tycker jag när jag faktiskt inte direkt ätit onyttigt på två dagar i alla fall! (ingen sarkasm där faktiskt, är glad.. sötsuget släpper lite)

Massa Candide blir det imorgon och troligen lite kickboxning ^^  

Högskolet var kul med förresten:) Jag trodde det skulle vara helt omöjligt men det var ju inte mycket krångligare än vanliga nationella prov. Lite mindre tid kanske. Tyckte det va en himla rolig dag egentligen, va tjugominuters pauser hela tiden då jag läste Män som hatar kvinnor, o gud vad jag älskar att läsa, o svenska ord delen va riktigt rolig faktiskt! Är mest stolt över att jag kunde; empirisk, antropologi. Kanske inte alla som kunde!
Boken tyckte jag för övrigt inte var något speciellt. Var bara så himla skönt att sträckläsa en bok, va ett tag sen. Pallar inte när huvudpersonerna är lite väl fulla av sig själv. Även om Mikael är väldigt smart/duktig blabla. jag blir bara lite äcklad av hur stockholmsk, kanske jag kan säga, han framstår. Måste verkligen x antal gånger säga hur dåliga alla andra reportrar är o det bara är han som sköter sitt jobb. Att han har så lätt att få tjejer i säng. Gud.    Dåliga exempel men känslan kanske framstår?
Får la ta och läsa de andra någon dag med:) Rekommenderar dock fortfarande Jane Eyre som jag läser låångsamt så jag kan njuta ^^

idag va en.. bra dag :) försöker komma ihåg vad som hände, egentligen bara vanliga lektioner-hade underbara, otroligt krävande, men o så givande svenska idag och trots att jag inte va helt så förberedd som jag hade velat kunde jag citera både Voltaire, Rousseau o Montesquieu när jag svarade på frågorna om de as coola texterna vi har varje vecka :D bara älskar dem, hur ofta får svenska lärarna en att faktiskt vilja läsa hela verken, typ Emile, den tänker jag så läsa :)
När vi lämnar lektionen o kommer till trapporna sade jag högt o tydligt till min kompis- Jag älskar verkligen Svenska lektionerna.   Vem kommer inte bredvid mig i trappan om min svenska lärare. Crap. Jag hade inte haft något emot att säga henne hur mycket jag gillar lektionerna om det inte var så att hon troligare kommer tro jag fjäskar sönder så jag önska verkligen hon inte hört det där, hoppas hon inte gjorde det, så kan man säga det i slutet av terminen istället :)
Nu går det från dag till dag om jag vill färga håret eller inte. cannot make up my mind. Jag kommer säkert göra det, frågan är bara om hur länge.. o om det blir stoppljus rött eller mer brunrött. Oj vilka problem :)
Spanska prov imorgon och jag somnade när jag skulle plugga så det blev inte så mycket av det. Men allt löser sig :) Rebecka mamma är här så imorgon ska vi ta o bada i deras pool på hotellet, najs najs^^
Undrar vad jag hade gjort om jag vart hemma nu:)

Jag vet inte riktigt hur jag har fått det att låta. Om hur jag trivs här. Jag kan inte helhjärtat säga botten liksom jag inte heller kan säga toppen. Det har verkligen varit mer negativa situationer än jag väntat mig och det har verkligen varit i majoritet. Besvikelse, känsla av hjälplöshet och hopplöshet.
Men alternativet att åka hem är verkligen inget alternativ, jag vill inte hem. Inget nytt väntar, bara dåliga vanor, och onda cirklar jag inte kan ta mig ur. Allt är förutsagt.
Så min vän idag sa att hon kan tänka sig att göra vad som helst, men vill inte stanna här, men hon vill inte hem! Hon liksom jag är redan installerade på att vara borta ett år men hon kände inte att det här skulle ge henne något. Att det här inte alls skulle ge henne det som hon hade kommit hit för att få. Utvecklas som person, lära sig spanska. Som hon sa, allt här gör jag halvhjärtat. Känns som om det är fallet för mig med.
Att få bra betyg i skolan och samtidigt satsa på spanskan, nästan omöjligt. Inte så att jag inte har tid men hur självkritisk jag än är och hur mycket jag än vill hinna med allt och lyckas med allt så kommer jag då att krascha. Jag måste kunna bara läsa nåt JAG vill också. Se en film.
Men sanningen är att även om jag förstår spanskan bättre så har jag nog inte lärt mig mycket mer än jag kunde gjort om jag verkligen gick in för det hemma. Jag är allmänt väldigt stressad, överanalyserande här vilket i sin tur leder till en sorts daglig kamp för att intala än själv att den här dagen var ändå värd. Det kommer bli bättre sen. Det är inte så att det är fruktansvärt eller så. Jag skrattar ju varje dag. Men den almänna känslan är nästan alltid- nej, en ny dag. när jag vaknar. Om vi inte ska göra något speciellt, gå på bio, åka någonstans, gå ut och äta. Jag är rädd vad som händer när de "nya" sakerna att göra börjar ta slut. Än så länge har det resulterat i att jag lagt ut mer pengar än jag någonsin gjort på mat. Och tyvärr är nyttigt billigt så vi pratar kakor och choklad näästan varje dag. och en massa bio. och godis. Sa jag att jag ätit mycket mat?
Frågan är: är det bra att gå runt och tvinga sig själv att uppskatta allting, inte göra någonting drastiskt för att det är obekvämt och jobbigt, mer att tänka på. Eller är jag bara feg och svag och borde egentligen bara göra det som känns rätt och som verkligen kommer ge mig något. Inte bara falska förhoppningar om att jag väl lär mig mer spanska här än hemma.
Är man stark för att man vill härda ut, tänker att det ger mig tillräckligt i slutändan, eller är jag svag som aldrig orkar göra något jobbigt?
Kan ju nämna att jag inte har någon aning vad det här "andra-alternativet- som-skulle ge-mig -så-mycket-mer" skulle vara för något. Inte åka hem. Kanske måste ändra på hur jag lever och fattar mina beslut här och nu istället..? Jag vet inte. Just nu kör jag på säkra över det osäkra, grubblar vidare.

Ska förresten vara med i en Grease musikal, var bara ja o min kompis som verkar vara intresserade av huvudrollerna så nån blir det nog och ska noog färga mitt hår stoppljus rött om någon vecka (Y) mitt sätt att göra saker jag inte hade gjort hemma? jo e nog det :)

Djuuupt andetag. Äntligen han jag med det också.

Nu är jag trött. Hungrig. Är för tillfället klar med alla inlämningar, läxor tills imorgon.. Min plan har vart att så fort jag får tid över så ska jag satsa stenhårt på spanskan och nöta den, läsa böckerna jag aldrig har tid för och höra av mig till folk jag saknar. Men min energi försvann med stressen. Har många gånger hört folk säga 'Åh om man inte hade skola..' ush vilken tanke känner jag. Jag behöver verkligen något som får mig att regelbundet göra saker som jag åtminstone för tillfälligt tycker är så otrooligt viktigt och allvarligt. Behöver vara lite stressad för det är då kreativiteten flödar för allt det där som inte står i läroplanen. Tror inte jag skulle vara lika intresserad av att lära mig skriva med högerhanden, skriva skrivstil, teckna, läsa, och massa udda grejer om jag inte hade något annat planerat att göra. Hade kanske inte direkt själv då valt att ägna dagen åt att måla av mina händer.. hm. 

Nä det är bra helt enkelt, önska bara man inte blev så  trött av det att när man äntligen lämnat in allt och plötsligt sitter där med några timmar över man väljer att göra något så hjärnlöst som att kolla på film (film i all ära) framför att läsa bibeln som du så gärna ville läsa igår när historia uppsatsen skulle in, eller i mitt fall Män som Hatar Kvinnor :)

Får väl ta och "tvinga mig" att göra det ändå, kommer nog på snart varför jag så gärna ville läsa den :)

Såg på Bucket List idag. Var egentligen inget speciellt, inget jag skulle se två gånger men jag gilla det han berättade om egyptierna. Att de trodde att när man dog så kom man till en port och där skulle man svara på två frågor som avgjorde om man kom in. Frågorna var: Have you found joy in life? och Has you life brought joy to others?

Ofta kämpar jag mest med att inte göra dumma saker, inte göra saker jag ångrar. Inte ljuga, inte övedriva.. Men Man borde verkligen inte glömma att man borde göra mer än så, anstränga sig för andra! Skitsamma om jag har lyckats att aldrig mörda någon, vara otrogen, stjäla.. om mitt liv inte på något sätt fört något bra med sig till andra. Om jag inte försökt försökt hjälpa, muntra upp och ge både glädje och fysiska gåvor trots att jag kunnat.

Nu blire plugg :)

Är i ett sånt otroligt desperat behov av att skrika. att dansa. Att totalt flippa loss. Men det är totalt omöjligt här. I lägenheten ekar det o e himla dålig isolering och var skulle jag göra det ute? Dansa.. jag behöver veta att verkligen ingen kommer in i rummet om jag verkligen ska kunna slappna av helt och det går verkligen inte här. Tror jag kör med att skrika i min kudde (Y)
Varför denna frustration nudå? Fick ett vg på min essä men är inte helt säker det bara är därför. Kanske klassikern att tro att man faktiskt lyckades med något men sen få i ansiktet att det var ganska så väldigt fel. Svider gör det.
Kanske att jag känner jag håller inne med så mycket. Kan ínte direkt babbla på med värdfamiljen än utan det blir mest -det här gjorde jag idag, det här ska jag göra imon, skulle ni kunna hjälpa mig med det?
I skolan pratar man kanske en del om skolgrejs men det känns som om det är så mycket mer jag vill diskutera, ta upp, få ur mig.

National dagen o jag e ledig :) Firade med att ta igen sömnen lite o sov 11 timmar. Behövde nog verkligen dem. Första man gör är att sätta sig med historian till jag blir hungrig vid 2 och gör superdupergo omelett med oliver, tomater, salami och ost! Mätt på det i några timmar. Springer några kilometer hem till Rebecka, går igenom stan och betalar hennes tränare, på tillbakavägen kan inte två matnjutare annat än gå inom ett nyupptäckt cafe of jag äta en, för mig, ny sorts bakelse och Rebecka äter mörkchoklad glass i mängder (Y)
Inte heller den här dagen gick utan choklad och sötsaker,men men.
Tänkte jag skulle plugga lite inflr engelska provet nu och sen kanske se på A beautiful mind :) få se om den e nåt bra!
och på nåt sätt lägga mig tidigt.. det ska nog gå :)

Okej, lisa har väl vaknat upp lite nu. Har ägnat dagen åt att försöka göra lite läxor och lite läxor har blivit gjorda. Fortsätter att rekommendera Jane Eyre, och mat typ. Förstår inte vart mitt himla matsug kommer ifrån. Kan det möjligen vara så att jag "behöver" mer mat här nere och därför är supersugen på mat varje minut eller är jag som knarkaren som när han väl börjat inte kan tänka sig en minut utan det..    (!)
Jag tycker inte ens det är "tur" att jag har såpass bra ämnesomsättning, på det här sättet kommer ingen kunna märka att jag börjat äta alldeles för mycket och alldeles för mycket av fel grejer. Ingen kommer tillslut känna att de kanske borde ta ett snack me mig om hur jag lagt på mig, fråga hur jag mår o varför jag egentligen äter såhär mycket.. Jag kanske får en hjärtpropp av all choklad o ingen skulle ha kunnat gissat. Bara för att min kropp inte ser ut att må dåligt så handlar det ju om hur det är på insidan inte hur likt min kropp är idealet. Det är faktiskt lite läskigt att tänka att jag inte kommer kunna se mig en dag i spegeln och bara säga,nu e det nog. För inget ser fel ut.
Min nödlösning nu har blivit att börja sporta och försöka att bara äta typ mörk choklad, även om det fortfarande innebär typ 400 g choklad om dagen (Y).. Det ordnar sig. Jag är medveten om problemet.
Massa ska göras imon, hel dag med bara spanska lektioner, sen ska jag förhoppningvis på friidrotten o efter det till ferian med en kusin till min värdmamma. Hade behövt pluggat me men jag e endå ledig på tisdag så det får kanske vänta :)

Det händer så himla mycket o så fruktansvärt lite på samma gång. Tornadon håller väl mest till i mitt huvud, gick precis hem efter att lämnat av rebecka (vi har vart i malaga hela dan me stina, ida o anna) o det är riktigt skumt väder, precis så att det inte regnade när jag skulle hem på min halvtimmes långa promenad, blåste gjorde det en massa o det höll på att bli mörkt, inte riktigt men det va ändå mörknande. Ibland, idag, behövde jag på nåt sätt få ut, leva ut, tornadon i mitt huvud o agerade ut gjorde jag genom att gå hela vägen och, till carola effekten av blåsten, improvisera och sjunga/skrika musikal låtar. Löjliga visor, med överdrivna gester, överdrivna ansikktsuttryck men främst att jag tog i av hela mitt hjärta och ingen hörde. Det lät en massa av vinden, av alla bilar som åkte förbi på motorvägen bredvid att jag kunde stå där och göra musikalnumret genom tiderna och ingen märkte något. Dock så ser ju folk mig fortfarande så jag var lite försiktig med dansandet och gestikulerandet, de förigick främst i mitt huvud (Y) Men så mår jag ungefär just nu, som en allmänt galen person som går runt och skriker för sig själv i ett stormoväder när hon går längs gatan hem med bilar som passerar. hm..

Egentligen är det nog positivt. Jag är kanske egentligen bara lite allmänt hög på socker.. har ätit så mycket choklad de senaste dagarna att, även om det vart mörk choklad, så är jag säker på att det cirkulerar runt i mina ådror nu o det har väl börjat stiga mig åt huvudet.. vad det nu egentligen innebär .:S
Pratat för mig själv har jag också gjort denna underbara långa väg jag måste gå nästan varje dag, har väl egentligen börjat värdesätta dem nu på riktigt när jag inser hur trevligt det är att typ prata högt med sig själv.. jag skrev inte det där va..?..
men att prata med sig själv på super brittisk engelska alternativt spanska får en att se på ting på ett annat sätt. Är lite skönt faktiskt. Nu babblar jag mest bara men härligt är det att prata av sig!

Jag ska försöka hitta något att äta sen ska jag ut o gå igen, ännu en 40 minuters promenad i stormen (och antagligen mer sjungande) väntar.. Ska till stina me det andra och nörda Harry Potter som plötsligt fått våra hjärta att börja bulta igen. Är extremt hur man kan bli så exalterad över att prata över böcker som betytt så mycket för en o jämföra åsikter o tankar, men inser nu att varför mina händer skakade o mitt hjärta dunkade o jag svettades kanske återigen berodde på ett överintag av sötsaker..
Vi hittade ett ordentligt cafe idag som jag inte ens tänker försöka beskriva.. det va enormt, det va sjukt gott, dyrt men så fruktansvärt värda pengarna, jag satt och insåg att jag aldrig vill ha sex för vem behöver det när en minibakelse gav mig en tiominutare lång orgasm utan att jag va tvungen att fråga om det va lika skönt för honom (bakelsen alltså).
Det ösregnade också i malaga och tror det var där min halvt galenskap idag började. Ösregn har den effekten på mig. Får blodet att spruta i mina ådror o det känns som om jag skulle kunna springa ett maraton. Jag bara sprang runt där i regnet med världens största leende och va säkert den lyckligaste människan i världen. För att det ösregnade och jag va blöt. Tänker inte ens försöka analysera vad allt jag skrivit nu egentligen säger om mig. Är hög på livet just nu och kan inte tänka mig jag hade vart likadan hemma.

Jag glömmer människor hemma men det är nog bara för jag går runt som om jag är lite halvt påverkad här nere. Är helt inne i det jag gör och glömmer liksom av allt det där som i vanliga fall brukar surra runt i mitt bakhuvud.
Kom på att jag vill lära mig att laga cyklar påvägen hem. Och byta däck på bilar. Inte för att jag vill ha en bil men för att jag aldrig ska behöva fråga en kille om det. Som om jag inte lika gärna skulle kunna gö det själv. Jag vill också vara händig.
Japp, det va väl ungefär det jag hade i huvudet nu, HAJ!

Förlåt för att jag inte lägger upp några kort! Vet själv hur tråkigt det ofta är att läsa bloggar utan bilder. Är bara att här så tar jag bara med mig ut det jag skulle klara att bli av med. Kanske inte ta med mer än 200 kr för om jag tog med mer hade det svidit om jag blev av med de. Kameran kostade en del mer än tvåhundra så känner oftast att det inte är värt att ta med kameran ut. Borde köpt en billig kamera..

Hursomhelst! Så har jag precis kommit hem efter att ha tränat för första gången på riktigt sen jag kom hit och tror det eller ej men nu satsar man på friidrott! Mest för att jag vill  springa mycket o gu va det va härligt! Solen började smått gå ner när vi kom dit vid halv 6 o vi börja me att springa 2 kilometer i sånt där underbart orange/rött solljus. Sen gjorde vi en massa övningar, höjdhopp (inte min starka gren) o sprang en massa intervaller, det gillar jag mer! o allt detta i underbart ljus o värme från solen som inte riktigt svalnat, men bara precis sådär lagom varmt :P

Har stretchat stretchat stretchat nu o duschat så snart ska jag ut igen för idag börjar nämligen FERIAN!
Fest dag och natt från tolv inatt, eller liknande, tills på tisdag. Så vi några tjejer ska ut ikväll o uppleva själva starten o kanske åka lite karuseller. Eller inte för de är typ livsfarliga o superdyra men någonting blir det!:D

Lagom till att mina sista underkläder hamnat i tvättkorgen så ska hon äntligen tvätta! har på mig mina    badunderkläder nu x)  Men ska hinna käka också!

Allt blir nog bra med träning :)

Häärlig dag!
blev klar, inte helt nöjd men klar, med essän. Lyckades skicka o lämna in alla delar i tid. Way to go Lisa!
Insåg hur onödigt dåligt jag mått bara över en uppgift. Så fort den va klar insåg jag att det faktiskt inte fanns nåt jobbigt kvar. Inga läxor för första gången! Detta firades med slöande på stranden i den härliga solen som idag ville visa sig. Medans jag lämnade över Rebecka till en riktigt skum gubbe i en riktigt svettluktande lokal (ville mest bara ta henne över axeln o springa därifrån), hon skulle nämligen kickboxas, så gick jag hemåt o log tillbaks mot alla som av någon anledning log mot mig o hälsa tebax när nån främling sa Hej, hur mår du..
Min frihet från läxor firade jag med att se några videor av folk som utövade (??) le parkour (himla boost man får av de!) o sen råplugg av spanska för glatta livet, riiktigt roligt när det inte är någon press, ända tills för en halvtimme sen då familjen kom hem och jag fick en hamburgare (Y).
För er som förstår någon spanska måste jag rekommendera Fisica o quimica, en rätt så najs ungdoms serie/såpa i high school miljö, lite mer åt det amerikanska stuket än vanliga spanska såpor som för övrigt alla är som riktigt dåliga porrfilmer. Noll handling, noll utbildning på skådisarna o galet mkt... låt oss kalla det oanständigheter :P
http://www.igluub.com/2010/07/06/5x09-fisica-o-quimica-sinceridad-segunda-parte/

Jag förstår knappt någonting själv om ni undrar. Men kan nog va bra för hörförståelsen!

Har ett hinder. Ett hinder att ta mig igenom innan jag sätter igång med min nya plan. En plan som låter som så många nyårslöften; få allt plugg gjort på en gång, träna dagligen och repitera, repitera, repitera spanskan så att inte mardrömmen blir verklighet, att jag inte lärt mig mer än om jag hade pluggat hemma. Sen nästan viktigare än alla dessa tillsammans, umgås med spanjorer och ANVÄND spanskan.
Jag har väl egentligen två hinder nu innan jag kan "börja", ta mig igenom förylningen och göra ett riktigt bra jobb men främst GÖRA KLART svenska essän.
Sen!
Detta är inget löfte men jag ska försöka ha det här som ett litet projekt, se vad som händer om jag faktiskt lever på det sättet jag vill leva i resten av mitt liv NU. Inte sen när jag har tid och pengar. nu.

Ska kanske börja detta nya levnadssätt med att plugga lite spanska nu på rasten INNAN lektionen börjat :D

9 timmar tog det. Innan jag fått ur mig något jag kände var av värde. Tur att jag var hemma från skolan idag.
8 timmar av selfloading för att jag verkligen inte kunde få mig att försöka börja skriva på essän. En himla massa toalettbesök o mellanmål som ursäkt för att inte börja. Men jag gav aldrig helt upp men ibland undrar jag om det inte hade vart bättre om jag gjort något annat än stirra på en blank sida i 8 timmar. Klarar ändå inte av att skrva något bra innan jag börjar bli riktigt stressad. Men jag brukar inte tillåta mig själv det. Brukar bara acceptera mat, toa o potentiellt sova o det brukar det bli mycket av.
Aja, det blev gjort i alla fall. :)

Bara några random smågrejer jag inte hunnit nämna men som kanske är värda en tanke.

Var ute i lördags och träffade där en väldigt trevlig kille, det är inte den "stora" grejen utan att redan dagen efter kunde jag omöjligt komma ihåg hur han såg ut. Och jag hade varit helt nykter! tappade ett tag där tron på mänskligheten, tänkte att inget är värt att göra om jag inte ens kan komma ihåg de jag verkligen vill. Det var ju inte årtalen man tror de första flodkulturerna skapades som jag försökte komma ihåg utan ett ansikte, ett ansikte jag verkligen ville komma ihåg.
Men det kanske va just det, jag kanske ansträngde mig för mycket. Var så rädd jag skulle glömma att jag tappade allt.
Hur mina vänner såg ut kommer jag ihåg men kanske bara för att jag liksom varje dag fyller på minnena med bilderna av deras ansikten jag får varje dag.
Men allt känns verkligen onödigt om man det sen ska glömma.

Sen har jag kommit på att vara FREDLÖS verkar så himla fascinerande. Jag ser någon romantisk bild av någon som (i mina dagdrömmar) väljer att stå utanför samhället, leva efter sina egna regler, tro och lita på sina egna förmågor att skilja rätt från fel och behöver inte ha en präst för att säga honom vad det är. Gärna någon lite Robin Hood liknande typ som gärna lever i naturen, med och av  naturen.
Verkligheten var väl att de flesta fredlösa var mördare eller liknande men tycker ändå det är en spännande tanke. Fredlös.

Hörde att varannan svensk skulle bli sjuk i höst/vinter, inte trodde jag de menade varannan elev på svenska skolan. Nu även jag. River i halsen gör det och jag går runt o klagar på att det är för kallt när de andra njuter av värmen, men svettas gör jag ändå. Är lite allmänt snurrig i huvudet och de mesta leder gör mest bara ont att röra på. hm..
första symtomen va dock att jag tappade sötsuget. Har innan inte gått en dag då jag inte fått kämpa för att inte äta nåt godis, eller mat i allmänhet, helst varje timme. Men plötsligt, har upptäckt jag har massa pengar kvar att spendera denna månaden men jag vill inte köpa kakor, lakrits eller choklad.
Jag är sjuk.
Är dock glad jag gick till skolan ändå idag, jag tycker ju i allmänhet det e ganska kul att gå till skolan när man är lite borta o man liksom är i sin egen värld (efter rå plugg hela natten med någon timmas sömn t.ex.) och nu är en liknande situation när jag måste betett mig som om jag var lite halvt påverkad, lite halv vinglig, svårt att fokusera blicken, hålla kontroll på nerver i ansiktet (le va väldigt ansträngande idag, inte för att jag va nere eller nåt)
men fick i alla fall fattat matten något tillslut vilket va praktiskt taget omöjligt att fatta linjära funktioner helt på egen hand, har bara matte en gång i veckan medans de andra två o läraren har valt att lägga genomgångarna just de dagarna jag inte har lektion..(Y)

nu tar jag o fortsätter o äter min banan o pluggar lite, för nu e jag på ett sånt där härligt humör när allt känns kul o aningens flummigt. ^^

Det här är verkligen alla rena kläder jag har just nu D:

Två par trosor, ett linne och en tunn tröja.

Jag tycker dock det är himla kul att faktiskt behöva oroa mig för nåt sånt här,

har nog förut nästan bara haft problemet att jag inte kunnat bestämma mig för vad jag VILL ha på mig.  

    Ut ska jag imon och det blir intressant vad jag kan åstadkomma för outfit med det här utbudet, blir riktigt schpännande ^^ 

Har badat i regn idag, hittat en gigantisk manet och lyckats ovanligt väl att hålla mig borta från "plugg godis" bara vatten idag! ...också lite kakor i skolan.. men det glömmer vi!

Så här sitter jag i värmen, det är mörkt ute men skulle nog gissa på 25 grader. Det är såhär när man är ensam hemma som dimman kommer och tar sig in i varje vrå. När man inte riktigt kan förstå varför man inte kan få vara i armarna till de man lämnat. Långsamt bli vaggad till sömns.
Inte kan förstå hur alla verkar leva som vanligt när mitt liv känns som en dröm jag snart ska vakna upp i, en dröm som är suddig i kanterna och som jag bara lever lite halvhjärtat för det är ju inte min verklighet, den är ju hemma.
Istället för att lägga sig nu och försöka sova bort all tvivel och saknad måste jag nu sitta här, vänta på att familjen ska komma hem och laga middag så att jag sen kan lägga mig.
Tror i och försig att jag kanske vaknar upp lite från min dvala så fort jag får umgås med lite folk. När man inte fastnar i ett ansiktsuttryck och i en tanke. Det blir som kallt vatten i ansiktet och plötsligt börjar jorden snurra igen och allt svartvitt får färg. Hoppas de kommer snart.

Men tur att jag har vänner. Och inte bara människor som orkar prata med mig men människor som älskar mig från topp till tå och som ser hela mig. Känner hela mig och mitt sätt att röra mig och tänka. Trodde inte sånt fanns i verkligheten. Allt är nog bra endå :)

Det bästa med den här bloggen är att herrn jag älskar inte läser den, man kan fråga sig varför, men jag utövar just nu min makt, att trots denna vetskap, inte skriva något anklagande, bittert, tårdrypande, överdrivet eller under bältet.

:)

Haj! Inatt har det regnat massa o det va närmast tropiskt väder när jag kom ut imorse. Va galet vackert.

Nu börjar det bli riiktigt mycket i skolan, vågar inte tänka på alla nätter jag måste sitta uppe redan nu ibörjan! Det åsido så ska jag snart pallra mig iväg till Myranar shoppingcentrum o gå på bio igen me Rebecka och Stina, blir härligt att fly verkligheten lite. Dock så är det precis så här jag trivs som bäst, massa nya saker att ta del av, lite utmaning då, en hel del grejer som måste göras, men så gillar jag ju också, joo, alla ämnen. Så egentligen tanken att sitta o plugga tills jag ska lägga mig skrämmer mig just nu inte så mycket. Det är mer en liten rädsla för att det kommer mer..

Pengarna börjar verkligen ta slut nu och har lite svårt för vad jag ska prioritera.. Just nu så har jag köpt mörk bröd varje vecka o lite pålägg så att jag klarar skolan men det går ju att prioritera bort. Problemet är bara att då är alternativet Choklad flingor eller vit toastmacka med salami och chokladmjölk.. tål att tänkas på. Vill försöka att inte prioritera bort upplevelser som bio och gå ut.

Återigen, Lisa är halv galet stressad, inte helt på topp, får för lite (eller kanske bara dålig) mat men allt är bra. Det finns alla förutsättningar för att den här dagen ska bli toppen!

Both sides Now

Bows and flows of angel hair and ice cream castles in the air
And feather canyons everywhere, i've looked at cloud that way.
But now they only block the sun, they rain and snow on everyone.
So many things i would have done but clouds got in my way.

I've looked at clouds from both sides now,
From up and down, and still somehow
It's cloud illusions i recall.
I really don't know clouds at all.

Moons and junes and ferris wheels, the dizzy dancing way you feel
As every fairy tale comes real; i've looked at love that way.
But now it's just another show. you leave 'em laughing when you go
And if you care, don't let them know, don't give yourself away.

I've looked at love from both sides now,
From give and take, and still somehow
It's love's illusions i recall.
I really don't know love at all.

Tears and fears and feeling proud to say "i love you" right out loud,
Dreams and schemes and circus crowds, i've looked at life that way.
But now old friends are acting strange, they shake their heads, they say
I've changed.
Something's lost but something's gained in living every day.

I've looked at life from both sides now,
From win and lose, and still somehow
It's life's illusions i recall.
I really don't know life at all.

Meine kleine habitacion!

Här är mitt rum o det är rosa x) Ni kanske blir oroade över att det är lite stökigt? No need! Paqui snokar, pillar o plockar i mitt rum så jag får alltid leta efter mina grejer när jag kommer hem. Förstår att man blir lite uttråkade när man inte jobbar om dagarna men hon flyttar verkligen på allt, virar ihop ipod sladden, byter plats på en lampa jag flyttat på för att se nåt vid skrivbordet, ändrar i min toalettväska.. No me gusta.. privacy pliiis.

Insåg precis att folk kan skriva kommentarer vilket va riktigt kul att läsa :D är verkligen sånt som betyder allt just nu. För hur jag mår hänger på så små saker. Jag har inte längre ett tiotal vänner jag kan vara med om någon inte kan, inte massa saker att göra om jag plötsligt är hemma o inte har läxor all min backup; böcker, filmer.. är hemma. Så om jag tyckte mitt humör var en bergodal bana förut som ändrades varje dag så är det inget jämfört med nu när vi pratar om timmar. Märker plötsligt också vilka det är jag faktiskt bryr mig om, men också vilka som bryr sig om mig. Svider när man märker va lite vissas ord betydde.

Så idag har vart en allmän rutten dag och jag kommer väl inte mycket längre ner o för att jag inte orkar att lååångsamt ta mig upp igen så hoppar jag dit direkt för jag ORKAR verkligen inte vara nere när det finns så mycket fint i världen!

Hörde det börja bli riktigt kyligt hemma nu o det tyckte jag det börja bli lite här också, va faktiskt näästan att jag inte svettades när jag gick till skolan i linne imorse. Men ska inte vara sånn nu ^^

Köpte förresten en ny mobil igår så ni som vill ha mitt nummer e det bara att höra av sig!

He, jag har alltid försökt vara hon som tänker lite extra; använder spf 30, och i mina mer vågade stunder, spf 20. Alla i klassen blev efter några dagar ganska så gyllenbruna medans jag själv fortfarande såg ut som någon sorts vampyr. Jag höll ändå mitt huvud högt och tänkte, det är jag som skrattar sist när ni alla dör i hudcancer (men insåg att shit det skulle jag ju verkligen inte göra!) I alla fall..

så hade jag ju då sovit över hos morföräldrarna och trodde inte alls vi skulle stanna där så länge men det slutade ju med att jag va hela dagen i poolen med lite solkräm på näsan. oj vad jag brände mig men OJ vad brun jag plötsligt blev! Fick flera kommentaren i skolan sen; va fin du har blivit!

Darn. Jag ger upp. får bli spf 10 då. Ni flesta använder nog inte ens det, vilken tönt jag är x)

Annie's song- John denver In a matter of speaking- Nouvelle Vague Time after time- Eva Cassidy American tune- Paul Simon

Låtar jag kommer på mig själv att lyssna på gång på gång på gång på gång..

John Denver – Annie's Song - Digitally Remastered

Paul Simon – Kathy's Song

Nouvelle Vague – In A Manner Of Speaking

The Doors – Break On Through [To The Other Side] - New Stereo Mix Advanced Resolution

Carla Bruni – you belong to me

Paul Simon – American Tune - Live Version

Eva Cassidy – Time After Time - Soundtrack LP Version

Simon & Garfunkel – The Dangling Conversation

Simon & Garfunkel – Flowers Never Bend With The Rainfall

Carole King – Will You Love Me Tomorrow? (Live) - Live Version

Carole King – (You Make Me Feel Like) A Natural Woman

Amy Winehouse – To Know Him Is To Love Him - NapsterLive

Extreme – More Than Words

Paolo Nutini – These Streets

Paolo Nutini – Candy

har man riktig heartache så:

Otis Redding – I've Been Loving You Too Long - Remastered Mono Single/Album Version

Dolly Parton – Here You Come Again

Patrik Isaksson – Hos Dig Är Jag Underbar Ja ärligt talat så har jag suttit här o snyftat till Patrick Isaksson.

och för att inte tala om Both sides now- Joni Mitchell http://www.youtube.com/watch?v=bcrEqIpi6sg

o Galaxy of the lost- Florence and the machine http://www.youtube.com/watch?v=TLmcSlg39C0

o http://www.youtube.com/watch?v=GFXBpN87cEs I'm going down- Florence and the machine.

+ det nästan enda icke kärleks sångerna Arctic Monkeys – Whatever People Say I Am, That's What I'm Not o Arctic Monkeys – Favourite Worst Nightmare

Thaiboxning på morgonen, hulk liknande lärare med skotsk dialekt, padeltennis på eftermiddagen o massa sol o kvarglömd solkräm i skåpet + bad efter skolan = muskulös, aggro, dreglande, tomatröd Lisa (Y)

Har fixat ny mobil idag äntligen men får nog lov att skriva alla meddelanden på spanska, Ohnej..

Jag hade tänkt att stanna hemma.

Det har jag försökt kämpa ganska mycket med det senaste året och framförallt nu är att göra det jag kan för att inte ångra nåt. Inte ta den enkla vägen. För man vet aldrig, visst man vet inte hur det kommer bli och det (vad det än är) kommer vara lite obekvämt, man kommer vara lite spänd men om man inte satsar något kan man inget vinna.

I fredags hade de sagt vi skulle på dop och att det skulle vara släkt fest efter det. När kvällen kom började jag tänka på alla människor jag måste bli presenterad för, alla pinsamma situationer och all konstig mat. Vara ensam hemma med favorit serien och godis lockande ganska mycket mer. Men så åkte jag med ändå för det första alternativet lät ändå mer som det jag kom hit för att göra pch OJ vad jag inte ångrade det! Visst de det va allt det där negativa med, pinsamma situationer när jag sa helt fel och kom inte på det föränns efteråt, massa nya personer men några av de personerna va folk jag verkligen tyckte om o som jag sen pratade med hela kvällen och som verkligen "gjorde" den:)

Maten va fakriskt riktig god trots att jag åt mig mätt på förätterna för jag fattade inte det skulle komma en huvudrätt.. va uppe till ett halv två och då var jag så trött att jag höll på att nicka till i stolen hela tiden. Fick ett eget rum att sova i (detta hos föräldrarna till Paqui) med dubbelsäng (!) som jag aldrig sovit i själv o va super härligt. Vaknade genomsvettig men gick bara rakt ut till den kyliga poolen där de jag lärde känna dagen innan redan lekte i. Spenderade en härlig dag vid poolen med mina nya lite yngre vänner. Brände mig ganska rejält men har nu i alla fall äntlign fått lite färg!

På kvällen gick jag på bio o såg The runaways med en kompis och den va verkligen en härlig boost. Kände mig jätte rebellisk och kaxig tills jag insåg jag skulle gå hem när klockan var 11 vilket här, inte är en bra tid att gå ute på. För att inte tala om att Myramar, där jag skulle gå, är det absolut farligaste stället i hela stan. Så det är svart ute och jag har precis tagit mig över en bro bara för att inse att jag måste gå förbi den det där ljuset som lyser i mörkret som visar sig vara ett ungdoms gäng som sitter och , vad jag kunde se, värmer en sked med en tändare.. Mindre kul. och alla dessa bilar som står parkerade överallt som det sitter lite random människor i. Bara sitter där.

Jag kom mig hem i alla fall och va mest glad att inget hade hänt.

Sen exploderade min cykel imorse men det är en annan historia!

Får kompensera för bilder jag inte kunnat lägga upp föränns nu!

Va sköönt. Äntligen har jag hittat lite folk jag faktiskt på riktigt vill lära känna mer, som har samma mål, någorlunda samma värderingar o som verkar vara roliga att umgås med. Jag har väl egentligen inte sagt så mycket negativt men jag skulle nog säga att min upplevelse framtills nu har varit mer negativ än positiv. Vår klass och jag har än inte riktigt klickat. Det är flera som jag tyckt verkar trevliga och som jag skulle vilja umgås med mer men som mest umgås med folk jag verkligen inte känner ens är värda min tid. Orkar bara inte sitta och lyssna på folk som inte har något vettigt att säga.

Jag har dock träffat två trevliga töser som jag faktiskt umgås med och verkligen tycker om det också, men jag har ju velat träffa någon som är lika på att satsa på spanskan som jag. Någon som kan pusha än och som jag kan pusha tillbaks. Sen har de flesta i skolan använt senaste veckan på att försöka hitta så svenska barer/ caféer som möjligt, hitta svensk shopen med marabou och svenska böcker.. Jag vill egentligen undvika allt det där och bara tvinga mig själv att gilla maten, läsa böckerna på spanska och hela den där utmaningen som jag kom ner för. Klockan är just nu 02:05 och jag kom precis hem från strandfesten några treor hade anordnat. Jag gick dit med Rebecka och vi var väl inte jätte partaj sugna men jag försökte peppa oss båda och säga saker som att vi kan ju inte säga att kvällen är tråkig om vi inte verkligen försöker ha kul hela kvällen. Först efter vi försökt DÅ kan vi säga att det vart tråkigt och vi borde gått hem. Alltid köra hela vägen ut. Annars kan man missa hur stora och roliga saker som helst.

Det va nollning för de fyra ettorna så det fick bli en del tvåor med. Det blev alkohol så det stod härliga till och jag själv andades rök trots att vi var utomhus. Så plötsligt står vi och pratar med två tjejer vi hälsat på förut men inte mycket mer än så och allting bara funkar. Vi har kul. Vi bestämmer oss för att ha kul på riktigt och gå ifrån coolingarna som hänger vid kundvagnen o skakar sina rumpor på stranden. Hur dom fick kundvagnen dit skulle jag gärna vilja veta..

Vi går längs havet och pratar och hittar tillslut en bar som ser rolig ut och vi beställer stolt cola, sprite och vatten. Bara för att vi har det så himla bra ändå.

Vid ett va Rebecka tvungen att va hemma o vi ställer oss vid en väg o jag får vifta tills det kommer en taxi.

Förra gången jag åkte hem från Rebecka kostade det 8 euro. Jag tyckte det va svindyrt och hade bestämt mig för att försöka få ner det till 7. När vi kommer fram efter lite småprat och sjungande (från min sida) till Sweet dreams, eller vad den heter, så säger han 10 euro. Jag blir helt paff, mitt ordförråd är verkligen inte stort men jag får ur mig ett ”de verdad?” (Seriöst?) o då ler han och säger, Okej för dig snygging,8, för svenska tjejer är så vackra.

Jag är inte så förtjust i särbehandling men just då var jag glad och ett stort leende och ett tack fick han i alla fall. Han hade säkert inte tagit betalt mer än 8 för någon annan och sa säkert tio bara som komplimang (?) när han sänkte priset ”för mig” men okej då tar väl jag emot den komplimangen då.

Men viktigast för dagen; Det finns folk här som jag, som vill lära sig tala och förstå flytande! Trevliga vettiga, roliga människor, jippi!:D

Har precis kommit hem och har äntligen fått tag på lite grovt bröd! Har fatiskt inte ätit nåt till frukost på flera dagar. Paqui tyckte jag skulle ta chokladmjölk och vitt toastbröd. Vitt toast bröd blir jag bara hungrigare av så det har blivit någon frukt eller någon super söt yoghurt..

Har haft min första engelska lektion och jag bli alltid lika fascinerad när jag träffar folk som tycker att det har en viss engelsk dialekt när de pratar den grövsta svenska dialekt.. hm. Efter skolan drog vi ner till stranden och bara pratade och hade det allmänt härligt.

Strax ska jag iväg på strandfest med skolan. Det blir jätte kul, har äntligen hittat lite folk jag tycker om att umgås med och kanske träffar ännu fler ikväll!

Det här var väldigt opersonligt, väldigt kort men ska hinna duscha och koma iväg innan skumt folk börjar ta sig ut.

Jag har förresten ingen kabel till kameran men den är påväg så snart kommer bilder!

Mjölk med apelsin juice.. MJÖLK MED APELSIN JUICE! Det va nog bland det första "underliga" jag stötte på. Jag kom fram vid halv 12 på fredagen i den läckra och väl klimatanpassade outfiten bestående av; ett långt mussepigg linne, en stor softball t-shirt, en flanellskjorta, en tjocktröja och min höst jacka. men inte punkt där! För viktens skull hade jag ett par (märk väl) tighta cheapmonday jeans. jah -_-'.. 30 graders värme mitt i natten och jag såg snart ut som en dränkt kattunge, minus vattnet o minus sötheten. dålig jämförelse OKEJ, som en svettig gris.

När jag kom fram till skolan är det en massa tanter där och Paqui, min värdmamma, runt trettio och slående vacker. Det är lustigt hur jag faktiskt inte en gång tänkte tanken att min värdfamilj skulle ha det bättre ställt än jag. Tänkte hela tiden, det kommer nog vara jobbigt men det blir bra att jag verkligen får se att det inte är alla som har det lika bra och tryggt som lilla jag.

Icke sa nicke. Vi hoppar in i en Pathfinder (är inte ens säker på att det är märket) eller som jag skulle vilja kalla det en - wanna be Hummer. En gigantisk stadsjeep. Vi småpratar hela vägen hem och jag är överlycklig att jag förstår vad hon säger. Lilla Alejandro på 4 sover bredvid mig och Martin kör. Lägenhets byggnaden är finare än något hotell jag någonsin varit på och redan innan vi går in har jag "gett upp hoppet om" (om jag ens hade ett sådant hopp) att de har det sämre ställt med pengar än jag. hursomhelst, vitt toastbrod o kalvskinka o sen marsch i säng. Mitt eget lilla rosa rum. Nej, för er som inte känner mig, jag är väl inte över exalterad över rosa.

Åter till juicen med mjölk. Eller mjölken med juice, helt okej förutom den lilla illamåendeframkallande eftersmaken. Vi åkte till hennes föräldrar för att lämna Pancho, kan för övrigt anmärka att praktiskt taget alla har små små hundar men som det flesta av någon anledning tror föredrar 2 kvadratmeter på terassen framför promenader på stranden punkt punkt punkt.

Hennes föräldrar har det mest fantastiska huset jag sett (tänk er O.C) med pool o några hundra meter från havet. Kaaan ju hända det är från föräldrarna deras pengar kommer ifrån.

Sen har det hänt mycket och ingenting, jag har lekt med Alejandro på stranden, somnat med honom på stranden, träffade nästan hela tjocka släkten på en dag, vart ute och ätit middag vid 12, blivit strandsatt migg i fuengirola utan att ens veta åt vilket håll jag skulle börja gå åt, bränt mig och börjat skolan. Älskar hela byggnaden som för en gångs skull inte bara försöker se ut som om den inte var byggd som ett fängelse utan som en studiemotiverande miljö där unga och gamla kan få åtnjuta glädjen i att lära och skapa tillsammans.. eller nåt åt det hållet i alla fall, härligt.

Bland det jobbigaste har varit språket. Att inte kunna säga något impulsivt, att inte kunna skämta, egentligen knappt visa hur jag är. Min motattack, eller enda sättet att övervinna detta hindret är lära mig mer, och det är vad jag tänker göra. Har lagt in spanska steg 5 och Spansk konversation som IV val utöver vanlig spanska två gånger i veckan. Sen får jag göra vad jag kan här hemma.

När de är släktmiddagar försöker jag hänga med vad det säger men det är just nu helt omöjligt. De är som de pratar ett helt annat språk med varandra än med mig. De har pratat några minuter utan att andas, utan att byta ord och sen vänder sig någon till mig och frågar nåt som för mig känns så lätt som engelska. Jag kan dock stolt meddela att jag igår, eller inatt vid ett tiden va ute och åt middag med släkten (ja det var skola samma morgon), va en fest för Virgen de la Pena vad jag förstod, uppe bland bergen, och jag då lyckades urskilja några ord. Utav vad jag hörde skulle jag gissa att deras konversation löd ungefär såhär - Hon där Maria, har du gjort henne?, frågar Paquí hennes bror. - Nä, asså jag vet vem hon är men du då X? (glömmer av vad morfarn heter) har du gjort henne?(inget svar). Paquí frågar sin man, och jo han hade gjort denne Maria. Jag tror jag får ta och plugga vidare x).. Av någon anledning har jag svårt att tro att det faktiskt var det de frågade varann eller så har jag helt enkelt hamnat mitt i ett extremt öppet äktenskap, kul hursomhelst!

Japp imorn, 17 år. Det är året jag alltid väntat på och året jag alltid kommer berätta om för mina barnbarn. 17. Och det börjar imorgon! Året att bara njuta över hur ung, men samtidigt gammal man är. Hur man anses vara förhållandevis mogen men samtidigt så pass ung och spännande att 17 åriga, tjejer främst, nämns i tonvis av låtar, böcker osv.

Lolitan som e sjutton, alla dessa minnen alla har från dom va sjutton, ”det där” galna de gjorde när de va sjutton.. det perfekta året. Nu är min kropp någorlunda utvecklad, kommer i alla fall ha samma höjd o skostorlek i MÅNGA år framöver, men den kommer aldrig vara såhär ung o elastisk som nu. Än är det inte försent att bli super vältränad, har inte fått ont i rygg o knän än! Ingenting är ännu försent!

Men främst gillar jag sjutton för det är nu man kan testa allting. Det är det här året innan 18, innan ansvar och panik över vad man ska göra med sitt liv har fäst sig, som man kan testa olika stilar, människor att umgås med, åsikter, smaker. Ett gyllene år mitt i mellan, där allt är möjligt. Och än är man fortfarande speciell, jag är inte bara en av alla dessa 18 + tjejerna runt om i världen. Jag är under 18. Jag tycker det är något mer unikt med det. Speciellt är det om en sjuttonåring har vunnit en novell tävling, speciellt är det om en sjuttonåring har startat ett företag för världsfred. Vanligt av en 18-plus-are, väntat. Inte en ögonbrynshöjare på samma vis. Jag vill vara en ögonbrynshöjare!