Snabbt inlägg om tillfällets befinnande.
Har insett att jag verkligen måste sluts tro att jag vet saker, inget är som det verkar och om en person är på ett sätt är troligen nästa du möter dennes motsats. Man blir lika paff varje gång mattan dras bort under dina fötter och du inser att det du trodde du visste finns inte. Det finns inga regler eller guider, för det finns inget normalt och inget är vad det verkar.
Kanske är det att det har blivit ännu tydligare här nere där jag kämpar med att förstå vett o etiketten, hur gör man? Hur beter man sig?
Om någon pussar mig på båda kinderna när de hälsar så tror jag plötsligt att alla gör det, för det är allt jag har att gå på. Att mina värdsyskon äter en toastmacka med chokladdryck varje morgon gör att jag automatiskt tror att alla gör det. Att den ena killen verkar välja varje ord med omsorg och med mål att visa så mycket respekt som möjligt och nästa kastar sig över en, rent verbalt, utan till synes vare sig eftertanke eller goda intentioner, det finns inget att ta fasta på, såklart, antar jag.
Låt som snart tappar sin magi på grund av grov misshandel, vill säga lyssnats sönder:
http://www.youtube.com/watch?v=uhega1bctNk&playnext=1&list=PL0242736BE95B2C42
Önska jag kunde tacka någon för filmen Surf's up. En dag.
För de få som kommer läsa det här hoppas jag att ni ser den. Låt er inte skrämmas av att det e animerat, jag hade verkligen inga förväntningar, blev helt mållös.
söndag 3 april 2011
onsdag 2 februari 2011
Jag hittade en helt fantastisk blogg häromdagen. Precis sån jag alltid velat hitta, helst vilja ha själv. Massa bilder av olika slag, bilder som för en själv betyder nåt speciellt, bilder som representerar känslor och skönhet. Som om det inte var underbart nog fanns det liteöverallt små tankenötter, ordspråk, visdomsord, dikter. Fantastiska saker som kanske annars hade tagit mig en halv livstid för att hitta ord av samma effekt, kunskap.
Jag bläddrar; fin bild, fin bild, fantastisk bild, wow.. har aldrig tänkt på det.., ja.. Gah?!!!
Det är nästan så man inte märker det men någonting är annorlunda med bilden, hon är för smal. Okej ignorera, det händer att vissa modeller är på gränsen.
Men sen händer samma sak med dikterna, plötsligt står det nåt i stil med- Thin is in, thin is good, thin is fashion, thin is love. I don't wanna live if i can't me thin..
gah! det kommer liksom smygande.. jag märkte det knappt.
Jag blir så fruktansvärt obekväm. Bilderna dyker upp lite då och då men inte bara liiite för smala modeller utan jag anar att det är hon som skriver själv och det är bilder där alla kotor på kroppen syns, Revben sticker ut men bilden i sig är fortfarande "fin". Så den är bara liite.. sjuk.
Ska jag bara låtsas som ingenting o fortsätta uppskatta de bilder o texter som inte är sådana?
Men ska jag verkligen ignorera att hon svälter sig. Att hon inte ser vad som är fel. Jag skulle jätte gärna vilja spara hennes bilder och texter för min egen skull, för jag tycker de är fina men nu är de för mig befläckade, färgade av sjukdomen. Känns som att jag uppmuntrar, accepterar henne om jag uppskattar det hon skrivit och de bilder hon lägger upp.
Och någon borde säga ifrån. Varför inte jag? Jag är fullt övertygad om att någon måste säga att de inte tycker det är okej, eller? Om ingen reagerar, alla ser bilderna, läser texterna, inte verkar finna något som inte borde vara som de är, då manar vi väl bara till att hon måste blir ännu mer extrem. Att det är precis så det ska vara?
Min reaktion för både texter och bild av dessa slag är att automatiskt blunda, som om jag tror jag inte kommer se det bakom mina ögonlock, som om det kommer försvinna, sekunden efteråt inser jag att de för alltid finns inprintade i min hjärna men det är fruktansvärt. Det är riktigt jävla piss att någon ska känna att det är det enda som på riktigt kan få en att må bra. Jag förstår fullkomligt att man kan känna det, hur många tjejer har inte idag haft någon form av ätstörning?, att det kan gå så långt och hur det nu är praktiskt tagit omöjligt att ta sig ur. Det finns ju ingen annan verklighet. Men just denna hjälplöshet skrämmer mig. Hon kanske dör. Men ingen, inräknat mig, kommer antagligen göra nånting. inte ens säga NEJ. Vår tystnad säger motsatsen. Det går inte att vara neutral, att inte påverka.
Jag ville bara läsa en fin blogg. Kan ju fprtsätta men med ett bra mycket tyngre samvete, veta att hon ser hur många som läser utan att någon protesterar. Toppen.
Jag bläddrar; fin bild, fin bild, fantastisk bild, wow.. har aldrig tänkt på det.., ja.. Gah?!!!
Det är nästan så man inte märker det men någonting är annorlunda med bilden, hon är för smal. Okej ignorera, det händer att vissa modeller är på gränsen.
Men sen händer samma sak med dikterna, plötsligt står det nåt i stil med- Thin is in, thin is good, thin is fashion, thin is love. I don't wanna live if i can't me thin..
gah! det kommer liksom smygande.. jag märkte det knappt.
Jag blir så fruktansvärt obekväm. Bilderna dyker upp lite då och då men inte bara liiite för smala modeller utan jag anar att det är hon som skriver själv och det är bilder där alla kotor på kroppen syns, Revben sticker ut men bilden i sig är fortfarande "fin". Så den är bara liite.. sjuk.
Ska jag bara låtsas som ingenting o fortsätta uppskatta de bilder o texter som inte är sådana?
Men ska jag verkligen ignorera att hon svälter sig. Att hon inte ser vad som är fel. Jag skulle jätte gärna vilja spara hennes bilder och texter för min egen skull, för jag tycker de är fina men nu är de för mig befläckade, färgade av sjukdomen. Känns som att jag uppmuntrar, accepterar henne om jag uppskattar det hon skrivit och de bilder hon lägger upp.
Och någon borde säga ifrån. Varför inte jag? Jag är fullt övertygad om att någon måste säga att de inte tycker det är okej, eller? Om ingen reagerar, alla ser bilderna, läser texterna, inte verkar finna något som inte borde vara som de är, då manar vi väl bara till att hon måste blir ännu mer extrem. Att det är precis så det ska vara?
Min reaktion för både texter och bild av dessa slag är att automatiskt blunda, som om jag tror jag inte kommer se det bakom mina ögonlock, som om det kommer försvinna, sekunden efteråt inser jag att de för alltid finns inprintade i min hjärna men det är fruktansvärt. Det är riktigt jävla piss att någon ska känna att det är det enda som på riktigt kan få en att må bra. Jag förstår fullkomligt att man kan känna det, hur många tjejer har inte idag haft någon form av ätstörning?, att det kan gå så långt och hur det nu är praktiskt tagit omöjligt att ta sig ur. Det finns ju ingen annan verklighet. Men just denna hjälplöshet skrämmer mig. Hon kanske dör. Men ingen, inräknat mig, kommer antagligen göra nånting. inte ens säga NEJ. Vår tystnad säger motsatsen. Det går inte att vara neutral, att inte påverka.
Jag ville bara läsa en fin blogg. Kan ju fprtsätta men med ett bra mycket tyngre samvete, veta att hon ser hur många som läser utan att någon protesterar. Toppen.
lördag 29 januari 2011
Skrämmande trevliga spanjorer :)
Äntligen har vi pratat med spanska ungdomar! Hade nästan gett upp hoppet. Hatar mig själv för att jag nästan lät mig övertygas om att "nä spanska tjejer kan man inte prata me, de är bara avundsjuka på utlännigarna och tykna" Vad var det för skit? Jag skämdes så fruktansvärt mycket över hur mycket trevligare de var. Hur de var ärligt glada, intresserade, välkomnande medans jag själv knappt vågade titta upp när de ropade efter oss. Är man främslingsfientlig eller vad?.. De var tålmodiga när vi pratade, uppmuntra oss, gav oss komplimanger, hur kan man vara så väluppfostrad? Tänk om situationen hade vart annorlunda tanken hade nog inte ens slagit mig att man kanske kan umgås med de där som går runt i en grupp hela tiden.
Men jag är glad att jag skäms. Jag borde skämmas och nu kan man bara försöka lära av det:)
Såg på Six feet under till femtiden imorse, inte en serie jag rekommenderar men som jag av någon anledning känner att jag borde ha gett en chans.
Fint väder idag men jag ska plugga :) Har äntligen fått lite ny lust att plugga spanska! Tyvärr är det inte det jag kan prioritera idag men kanske kan se nån spansk film (A)
Ska få riktigt smaskig mat sen, luktar i hela huset o jag blir alldeles till mig^^
Oj glömde nämna att jag i torsdags va ute o dansade, nej jag har inte dansat salsa förut och ja, några jag dansade med skrattade lite halvt åt mig men det var så härligt att ändå vara utanför de svenska kretsarna. Lade oss vid fyratiden och skulle upp vid 8 sen för att gå till skolan^^ underbart! Ärligt talat. Finns det någon bättre version att vara sömnig av än den där totalt nöjda "skulle lätt göra om det igen" sömnigheten ^^
På kvällen såg vi på Como sabes si... osäker på engelska titeln.. kanske: How do you know that..
Det var efter det en från dansstället kände igen mig o ropade oss, trodde jag hette klara så jag ignorerade halvt, tack gode gud så hade Ida the guts o viljan att ändå ta tillfället i akt o se om de var några trevliga man kunde snacka me o tack för det! :D
nu vart jag glad o ska plugga. Spansk radio är najs (Y)
Ciao!
Men jag är glad att jag skäms. Jag borde skämmas och nu kan man bara försöka lära av det:)
Såg på Six feet under till femtiden imorse, inte en serie jag rekommenderar men som jag av någon anledning känner att jag borde ha gett en chans.
Fint väder idag men jag ska plugga :) Har äntligen fått lite ny lust att plugga spanska! Tyvärr är det inte det jag kan prioritera idag men kanske kan se nån spansk film (A)
Ska få riktigt smaskig mat sen, luktar i hela huset o jag blir alldeles till mig^^
Oj glömde nämna att jag i torsdags va ute o dansade, nej jag har inte dansat salsa förut och ja, några jag dansade med skrattade lite halvt åt mig men det var så härligt att ändå vara utanför de svenska kretsarna. Lade oss vid fyratiden och skulle upp vid 8 sen för att gå till skolan^^ underbart! Ärligt talat. Finns det någon bättre version att vara sömnig av än den där totalt nöjda "skulle lätt göra om det igen" sömnigheten ^^
På kvällen såg vi på Como sabes si... osäker på engelska titeln.. kanske: How do you know that..
Det var efter det en från dansstället kände igen mig o ropade oss, trodde jag hette klara så jag ignorerade halvt, tack gode gud så hade Ida the guts o viljan att ändå ta tillfället i akt o se om de var några trevliga man kunde snacka me o tack för det! :D
nu vart jag glad o ska plugga. Spansk radio är najs (Y)
Ciao!
måndag 13 december 2010
Nu vill jag hem.
Försöker inte längre lägga ner min själ i något utan bara klara mig igenom det tills den 22:a.
Satt till 7 i skolan med matten, tog en omväg o lämnade Rebecka på min stulna söndriga cykel som någon lämnat tillbaks o som min värdpappa nu lagat (Y) Gah lyssnar på "Himlen i min famn", har vart massa jullåtar i dag på grund av lucian, o undrar lite töntigt vem som har släckt den stjärna som speglats i mina ögon..
Nu vart det kycklingrester i tomatsås o salt salt halvljummen ris soppa, men jag vart nöjd. Martin e trevlig.
Är nog allt jag kan få ur mig ikväll.
Har insett att det inte är jätte kul att ha en gravid värdmamma me humörsvängningar som bergodalbanor, med redan innan diva maneer o som inte tål folk som säger emot eller tycker annorlunda.
Hon hade nog hoppats jag skulle vara tyst, prydlig, skötsam, underlägsen, rädd för henne o någon som finner nöje i att plocka och städa rummet varje dag, nej hon fick någon nyfiken, ärlig (ibland lite väl kanske..), som inte tänker låta sig tryckas ner, som vill ha något att säga, absolut skötsam men som någon gång i veckan glömmer att släcka ljuset i köket när jag lämnar det för att gå på toa för att sen återvända. Men HUR KAN JAG vara så olydig?? och nej jag sorterar inte alla mina papper o böcker innan jag lägger mig, klar att plugga är jag vid 12 då låter jag dem faktiskt (lägg märke till min upproriskhet) ligga kvar på skrivbordet så att jag lätt ska se vad jag ska ta med mig och göra klart något sista på morgonen.
Äsh. Ser fram emot mina föräldrar som jo har väl klagat en del på mitt rum i mina dar men av bra mycket bättre grunder än här.
Försöker inte längre lägga ner min själ i något utan bara klara mig igenom det tills den 22:a.
Satt till 7 i skolan med matten, tog en omväg o lämnade Rebecka på min stulna söndriga cykel som någon lämnat tillbaks o som min värdpappa nu lagat (Y) Gah lyssnar på "Himlen i min famn", har vart massa jullåtar i dag på grund av lucian, o undrar lite töntigt vem som har släckt den stjärna som speglats i mina ögon..
Nu vart det kycklingrester i tomatsås o salt salt halvljummen ris soppa, men jag vart nöjd. Martin e trevlig.
Är nog allt jag kan få ur mig ikväll.
Har insett att det inte är jätte kul att ha en gravid värdmamma me humörsvängningar som bergodalbanor, med redan innan diva maneer o som inte tål folk som säger emot eller tycker annorlunda.
Hon hade nog hoppats jag skulle vara tyst, prydlig, skötsam, underlägsen, rädd för henne o någon som finner nöje i att plocka och städa rummet varje dag, nej hon fick någon nyfiken, ärlig (ibland lite väl kanske..), som inte tänker låta sig tryckas ner, som vill ha något att säga, absolut skötsam men som någon gång i veckan glömmer att släcka ljuset i köket när jag lämnar det för att gå på toa för att sen återvända. Men HUR KAN JAG vara så olydig?? och nej jag sorterar inte alla mina papper o böcker innan jag lägger mig, klar att plugga är jag vid 12 då låter jag dem faktiskt (lägg märke till min upproriskhet) ligga kvar på skrivbordet så att jag lätt ska se vad jag ska ta med mig och göra klart något sista på morgonen.
Äsh. Ser fram emot mina föräldrar som jo har väl klagat en del på mitt rum i mina dar men av bra mycket bättre grunder än här.
onsdag 1 december 2010
Jippi!
Har precis gjort ett historia prov. Inte något speciellt kanske ni tänker men jo! Vi hade valet att göra det idag eller om två veckor och jag gjorde det idag. Jag har haft andra saker att plugga på som jag inte kunnat prioritera bort och inte haft en minut över föränns igår då jag börja plugga men vem har faktiskt hängt med på lektionen? jo jag :D Är egentligen bara glad jag blivit något mer ansvarsfull o faktiskt inte väljer det senare datumet bara för att det är just det, sen. Nu låter det kanske ganska blont när jag bara hann plugga en dag men sanningen är att den andra veckan har jag tre andra prov så jag hade nog inte ens pluggat en dag då.
Nu kommer dock det dåliga samvetet fram, har inte svarat Amelie min smulpaj, trots att hon mailade för säkert 2 veckor sen o har väl inte hört av mig till omvärlden på ungefär liknande tid.
Okej uppdateringar, i mitt nuvarande tillstånd är jag röd. Håret vill säga.
Min cykel vart stulen men imorse stod den plötsligt där igen, förstår tjuven, den är faktiskt inte värd att ta..
På fredag åker jag med hela värdsläkten till någon liten by vid Sierra nevada, typ. Har inte rikitgt koll (Y) men där kommer vi va tills på onsdag o är tydligen minus grader o snö där vilket passar förträffligt med min garderob här nere som är anpassad efter sol och bad.
Har jag annars nämnt att det är super duper kallt här? Sitter i detta ögonblick med mina nyinköpta fingervantar. Både i skolan men främst hemma är det så kallt att jag inte hade blivit förvånad om jag började andas rök. Att komma upp ur sängen må ha varit svårt förut men nu är det praktiskt taget omöjligt att ta dra av sig täcket. Kroppen reagerar som om man sätter handen på en spisplatta, automatiskt drar man upp täcket igen o kurar ihop sig som en skadad kattunge. (vet inte var det kom ifrån..)
Idag är första dagen jag inte behöver kämpa för att hinna med läxorna till imon utan ska bara försöka komma ikapp lite och repetera, låter som himlen i mina öron! Bara repetera, för skojs skull ^^
o så blir det lite klementiner o jullåtar ^^
lördag 20 november 2010
filmkritikens bekännelser
Jag letar efter de filmer som inte förskönar livet, inte förskönar relationerna mellan människor men som trots sin nakenhet, och kanske osmickrande framtoning tar fram och visar den äkta kärlek och skönhet som här finns. Som får oss att älska alla fel och brister som vi älskar livet självt.
Jag tycker inte många filmer lever upp till det här. Mina vänner halvt hatar mig för att jag lyckas hitta tonvis av för dem obetydliga försköningar, i mina ögon "fejkhet", och förstår inte varför jag tycker så mycket om film när jag verkar tycka de flesta är skräp. Jag lever på de små ögonblicken där skådespelarna faktiskt får mig att glömma av att de är just de, de sekunderna jag tror på dem över allt annat. Men för att ens ha en chans till detta så måste man nästan se lite.. operfekt ut, normal. Det finns en anledning varför jag älskar Pride and prejudice och likaså Becoming Jane men hatar huvudpersonerna, Keira Knightley och Anne Hathaway. Resten av skådespelarna är grymma skådespelare som ingen av dem är direkt.. perfekta. Alla ser lite för..vanliga ut för att den första anken som ska poppa upp i ens huvud ska vara j*vlar va snygg. Snarare tvärtom. Publiken måste först lära känna hans personlighet o hans sätt och moraler och alla hans nycker för att tillslut bli vacker och åtråvärd.
Se på dem:
Keira som inte byter ansiktsuttryck på hela filmen med porslinshy och tomma ögon, Matthew med fett hår, tydligt ärrad hy, glansig hy, barska grova drag, o ser lite sliten ut. Jag tror på hans vånda och osäkerhet, hans rena kärlek och förstånd. Han och de flera andra riktigt bra, och lyckligtvis operfekta, skådespelarna gör denna filmen till något riiktigt bra. Verkligen inte hela filmen. Men sevärd blir det likaså.
Jag påstår inte att varken Knightley eller Hathaway är helt felfria när det kommer till utseendet men de har ingen markant näsa, öron, skrovlig hy. Inget som får mig att känna att det här är vanliga människor jag skulle kunna möta på gatan.
Genom att man efter att ha sett klart Pride and Prejudice tillexempel och man naturligt är ganska så uppöver öron förälskad i Mr Darcy så är det inte automatiskt den där super hunken man spanar in längre som man går förbi på gatan utan mer han som ser lite speciell ut, lite reserverad, lite utanför de vanliga ramarna för attraktiv men som man i hans ögon ändå ser ett djup och tänkande.
underbart:)
Anna film jag såg igen nyligen var Så som i Himmelen. de lyckas där ibland med. Ibland riktigt irriterande skådespel men som ändå nailar punkterna för sevärdighet.
Kan samtidigt passa på o rekommendera O helga natt- låten alltså- älskar hur det nästan är omöjligt att få en låt fejk när ma måste ta i från djupet av en och bara skrika ut allt för att nå de högsta tonerna. Finns inte plats för något konstlat.
Jag tycker inte många filmer lever upp till det här. Mina vänner halvt hatar mig för att jag lyckas hitta tonvis av för dem obetydliga försköningar, i mina ögon "fejkhet", och förstår inte varför jag tycker så mycket om film när jag verkar tycka de flesta är skräp. Jag lever på de små ögonblicken där skådespelarna faktiskt får mig att glömma av att de är just de, de sekunderna jag tror på dem över allt annat. Men för att ens ha en chans till detta så måste man nästan se lite.. operfekt ut, normal. Det finns en anledning varför jag älskar Pride and prejudice och likaså Becoming Jane men hatar huvudpersonerna, Keira Knightley och Anne Hathaway. Resten av skådespelarna är grymma skådespelare som ingen av dem är direkt.. perfekta. Alla ser lite för..vanliga ut för att den första anken som ska poppa upp i ens huvud ska vara j*vlar va snygg. Snarare tvärtom. Publiken måste först lära känna hans personlighet o hans sätt och moraler och alla hans nycker för att tillslut bli vacker och åtråvärd.
Se på dem:
Jag påstår inte att varken Knightley eller Hathaway är helt felfria när det kommer till utseendet men de har ingen markant näsa, öron, skrovlig hy. Inget som får mig att känna att det här är vanliga människor jag skulle kunna möta på gatan.
Genom att man efter att ha sett klart Pride and Prejudice tillexempel och man naturligt är ganska så uppöver öron förälskad i Mr Darcy så är det inte automatiskt den där super hunken man spanar in längre som man går förbi på gatan utan mer han som ser lite speciell ut, lite reserverad, lite utanför de vanliga ramarna för attraktiv men som man i hans ögon ändå ser ett djup och tänkande.
underbart:)
Anna film jag såg igen nyligen var Så som i Himmelen. de lyckas där ibland med. Ibland riktigt irriterande skådespel men som ändå nailar punkterna för sevärdighet.
Kan samtidigt passa på o rekommendera O helga natt- låten alltså- älskar hur det nästan är omöjligt att få en låt fejk när ma måste ta i från djupet av en och bara skrika ut allt för att nå de högsta tonerna. Finns inte plats för något konstlat.
söndag 7 november 2010
Varför beter jag mig som vår lilla fisk vi har i skålen i köket? Lägger sig på sidan o ser halvdöd ut. Han/Hon har ändå orsak att vara uttråkad, energilös, lever i en liten liten skål utan minsta hopp att någonsin komma därifrån. Mitt problem är att jag bara inte kan få tummen ur och göra svenska presentationen och engelska uppsatsen. Känner att jag är aningens bortskämd när jag jämför mig själv med fisken..
SÅ i fiskens ära ska jag försöka få något gjort och njuta av livet för att jag kan och inte är instängd i en skål !(Y)
japp.
SÅ i fiskens ära ska jag försöka få något gjort och njuta av livet för att jag kan och inte är instängd i en skål !(Y)
japp.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)