ja vi bor i sverige (ignorera att jag för tillfället inte gör det) men varför fråga på utvecklingssamtal hur man har det, hur det går och sen bli chockad och inte riktigt veta var man ska ta vägen när man svarar ärligt? Förstår de inte att jag som klagar åtminstone ser vilka problem jag har och vad jag behöver göra och att det egentligen e de som säger "mår jätte bra! -lite mycket plugg men det ordnar sig" är de som behöver hjälp o kanske mår ännu mer piss inombords.. jag har alltid varit ganska.. ärlig.. när speciellt lärare frågat mig sådana saker o de blir alltid lika chockade, obekväma. fråga inte då.   Nu har jag mitt utvecklingssamtal på tisd och kan inte bestämma mig för om jag orkar vara ärlig o då få en massa klängande lärare över mig, bara för man säger att man inte är totalt helt och hållet lycklig för tillfället. Kan nog inte va mycket annat än ärlig så det blir väl intressant om Rickard beter sig som alla andra lärare. Ser lite oroade ut, frågar någon gång i skolan hur man mår o känner sen han gjort sitt för att stötta mig. Ja jag har tappat tron på lärare. I alla fall när det gäller deras faktiska intresse i hur JAG, personen Lisa, mår har det. äsh