Molnig april dag, age of empire på listan med godis och vän,

Snabbt inlägg om tillfällets befinnande.

Har insett att jag verkligen måste sluts tro att jag vet saker, inget är som det verkar och om en person är på ett sätt är troligen nästa du möter dennes motsats. Man blir lika paff varje gång mattan dras bort under dina fötter och du inser att det du trodde du visste finns inte. Det finns inga regler eller guider, för det finns inget normalt och inget är vad det verkar.
Kanske är det att det har blivit ännu tydligare här nere där jag kämpar med att förstå vett o etiketten, hur gör man? Hur beter man sig?
Om någon pussar mig på båda kinderna när de hälsar så tror jag plötsligt att alla gör det, för det är allt jag har att gå på. Att mina värdsyskon äter en toastmacka med chokladdryck varje morgon gör att jag automatiskt tror att alla gör det. Att den ena killen verkar välja varje ord med omsorg och med mål att visa så mycket respekt som möjligt och nästa kastar sig över en, rent verbalt, utan till synes vare sig eftertanke eller goda intentioner, det finns inget att ta fasta på, såklart, antar jag.

Låt som snart tappar sin magi på grund av grov misshandel, vill säga lyssnats sönder:
http://www.youtube.com/watch?v=uhega1bctNk&playnext=1&list=PL0242736BE95B2C42


Önska jag kunde tacka någon för filmen Surf's up. En dag.
För de få som kommer läsa det här hoppas jag att ni ser den. Låt er inte skrämmas av att det e animerat, jag hade verkligen inga förväntningar, blev helt mållös.

Jag hittade en helt fantastisk blogg häromdagen. Precis sån jag alltid velat hitta, helst vilja ha själv. Massa bilder av olika slag, bilder som för en själv betyder nåt speciellt, bilder som representerar känslor och skönhet. Som om det inte var underbart nog fanns det liteöverallt små tankenötter, ordspråk, visdomsord, dikter. Fantastiska saker som kanske annars hade tagit mig en halv livstid för att hitta ord av samma effekt, kunskap.
Jag bläddrar; fin bild, fin bild, fantastisk bild, wow.. har aldrig tänkt på det.., ja.. Gah?!!! 
Det är nästan så man inte märker det men någonting är annorlunda med bilden, hon är för smal. Okej ignorera, det händer att vissa modeller är på gränsen.
Men sen händer samma sak med dikterna, plötsligt står det nåt i stil med- Thin is in, thin is good, thin is fashion, thin is love. I don't wanna live if i can't me thin..

gah! det kommer liksom smygande.. jag märkte det knappt.

Jag blir så fruktansvärt obekväm. Bilderna dyker upp lite då och då men inte bara liiite för smala modeller utan jag anar att det är hon som skriver själv och det är bilder där alla kotor på kroppen syns, Revben sticker ut men bilden i sig är fortfarande "fin". Så den är bara liite.. sjuk.
Ska jag bara låtsas som ingenting o fortsätta uppskatta de bilder o texter som inte är sådana?
Men ska jag verkligen ignorera att hon svälter sig. Att hon inte ser vad som är fel. Jag skulle jätte gärna vilja spara hennes bilder och texter för min egen skull, för jag tycker de är fina men nu är de för mig befläckade, färgade av sjukdomen. Känns som att jag uppmuntrar, accepterar henne om jag uppskattar det hon skrivit och de bilder hon lägger upp.
Och någon borde säga ifrån. Varför inte jag? Jag är fullt övertygad om att någon måste säga att de inte tycker det är okej, eller? Om ingen reagerar, alla ser bilderna, läser texterna, inte verkar finna något som inte borde vara som de är, då manar vi väl bara till att hon måste blir ännu mer extrem. Att det är precis så det ska vara?
Min reaktion för både texter och bild av dessa slag är att automatiskt blunda, som om jag tror jag inte kommer se det bakom mina ögonlock, som om det kommer försvinna, sekunden efteråt inser jag att de för alltid finns inprintade i min hjärna men det är fruktansvärt. Det är riktigt jävla piss att någon ska känna att det är det enda som på riktigt kan få en att må bra. Jag förstår fullkomligt att man kan känna det, hur många tjejer har inte idag haft någon form av ätstörning?, att det kan gå så långt och hur det nu är praktiskt tagit omöjligt att ta sig ur. Det finns ju ingen annan verklighet. Men just denna hjälplöshet skrämmer mig. Hon kanske dör. Men ingen, inräknat mig, kommer antagligen göra nånting. inte ens säga NEJ. Vår tystnad säger motsatsen. Det går inte att vara neutral, att inte påverka.
Jag ville bara läsa en fin blogg. Kan ju fprtsätta men med ett bra mycket tyngre samvete, veta att hon ser hur många som läser utan att någon protesterar. Toppen.

Skrämmande trevliga spanjorer :)

Äntligen har vi pratat med spanska ungdomar! Hade nästan gett upp hoppet. Hatar mig själv för att jag nästan lät mig övertygas om att "nä spanska tjejer kan man inte prata me, de är bara avundsjuka på utlännigarna och tykna" Vad var det för skit? Jag skämdes så fruktansvärt mycket över hur mycket trevligare de var. Hur de var ärligt glada, intresserade, välkomnande medans jag själv knappt vågade titta upp när de ropade efter oss. Är man främslingsfientlig eller vad?.. De var tålmodiga när vi pratade, uppmuntra oss, gav oss komplimanger, hur kan man vara så väluppfostrad? Tänk om situationen hade vart annorlunda tanken hade nog inte ens slagit mig att    man kanske kan umgås med de där som går runt i en grupp hela tiden.
Men jag är glad att jag skäms. Jag borde skämmas och nu kan man bara försöka lära av det:)

Såg på Six feet under till femtiden imorse, inte en serie jag rekommenderar men som jag av någon anledning känner att jag borde ha gett en chans.
Fint väder idag men jag ska plugga :) Har äntligen fått lite ny lust att plugga spanska! Tyvärr är det inte det jag kan prioritera idag men kanske kan se nån spansk film (A)

Ska få riktigt smaskig mat sen, luktar i hela huset o jag blir alldeles till mig^^

Oj glömde nämna att jag i torsdags va ute o dansade, nej jag har inte dansat salsa förut och ja, några jag dansade med skrattade lite halvt åt mig men det var så härligt att ändå vara utanför de svenska kretsarna. Lade oss vid fyratiden och skulle upp vid 8 sen för att gå till skolan^^ underbart! Ärligt talat. Finns det någon bättre version att vara sömnig av än den där totalt nöjda "skulle lätt göra om det igen" sömnigheten ^^
På kvällen såg vi på Como sabes si... osäker på engelska titeln.. kanske: How do you know that..
Det var efter det en från dansstället kände igen mig o ropade oss, trodde jag hette klara så jag ignorerade halvt, tack gode gud så hade Ida the guts o viljan att ändå ta tillfället i akt o se om de var några trevliga man kunde snacka me o tack för det! :D
nu vart jag glad o ska plugga. Spansk radio är najs (Y)
Ciao!