Är i ett sånt otroligt desperat behov av att skrika. att dansa. Att totalt flippa loss. Men det är totalt omöjligt här. I lägenheten ekar det o e himla dålig isolering och var skulle jag göra det ute? Dansa.. jag behöver veta att verkligen ingen kommer in i rummet om jag verkligen ska kunna slappna av helt och det går verkligen inte här. Tror jag kör med att skrika i min kudde (Y)
Varför denna frustration nudå? Fick ett vg på min essä men är inte helt säker det bara är därför. Kanske klassikern att tro att man faktiskt lyckades med något men sen få i ansiktet att det var ganska så väldigt fel. Svider gör det.
Kanske att jag känner jag håller inne med så mycket. Kan ínte direkt babbla på med värdfamiljen än utan det blir mest -det här gjorde jag idag, det här ska jag göra imon, skulle ni kunna hjälpa mig med det?
I skolan pratar man kanske en del om skolgrejs men det känns som om det är så mycket mer jag vill diskutera, ta upp, få ur mig.