American tune- Paul Simon
Many's the time I've been mistaken
And many times confused
Yes, and I've often felt forsaken
And certainly misused
Oh, but I'm all right, I'm all right
I'm just weary to my bones
Still, you don't expect to be
Bright and bon vivant
So far away from home, so far away from home

And I don't know a soul who's not been battered
I don't have a friend who feels at ease
I don't know a dream that's not been shattered
or driven to its knees
but it's all right, it's all right
for we lived so well so long
Still, when I think of the
road we're traveling on
I wonder what's gone wrong
I can't help it, I wonder what's gone wrong

And I dreamed I was dying
I dreamed that my soul rose unexpectedly
And looking back down at me
Smiled reassuringly
And I dreamed I was flying
And high up above my eyes could clearly see
The Statue of Liberty
Sailing away to sea
And I dreamed I was crying

We come on the ship they call the Mayflower
We come on the ship that sailed the moon
We come in the age's most uncertain hours
and sing an American tune
Oh, and it's alright, it's all right, it's all right
You can't be forever blessed
Still, tomorrow's going to be another working day
And I'm trying to get some rest
That's all I'm trying to get some rest

Kom precis hem efter en faktiskt riktigt bra dag. Sov inte mycket inatt men tack vare detta var jag i alla fall pigg till de första lektionerna, eller övertrött kanske jag ska kalla det. Blev väl lite avtrubbad efter att ha sett Plutonen, härlig film där amerikanare med så mycket ego att jag bara vill SPY som tycker att krossa vietnamesiska bönder skallar är himla macho, i alla fall om varje ord som kommer ur dem är svärord och man röker 5 cigaretter samtidigt. Jag fattar att man blir förändrad i krig men de beter sig som små eländiga 7-åringar. punkt. 

Gjorde spanska prov och det gick bra, va inte busenkelt dock.

Sen cyklade jag genom stan till hotellet där jag tror de flesta av vännerna som kommer och hälsar på kommer bo på och träffade Rebeckas familj för första gången. Intressant att träffa alla man har pratat om så flitigt. Och fick mig ett dopp i den iskalla poolen. 

Fick mumsiga hemmagjorda kakor från rebeckas mammas cafe som jag nu sitter och knaprar på, tilsammans med chokladen vi köpte när vi var på Miramar(Y) Men helt okej tycker jag när jag faktiskt inte direkt ätit onyttigt på två dagar i alla fall! (ingen sarkasm där faktiskt, är glad.. sötsuget släpper lite)

Massa Candide blir det imorgon och troligen lite kickboxning ^^  

Högskolet var kul med förresten:) Jag trodde det skulle vara helt omöjligt men det var ju inte mycket krångligare än vanliga nationella prov. Lite mindre tid kanske. Tyckte det va en himla rolig dag egentligen, va tjugominuters pauser hela tiden då jag läste Män som hatar kvinnor, o gud vad jag älskar att läsa, o svenska ord delen va riktigt rolig faktiskt! Är mest stolt över att jag kunde; empirisk, antropologi. Kanske inte alla som kunde!
Boken tyckte jag för övrigt inte var något speciellt. Var bara så himla skönt att sträckläsa en bok, va ett tag sen. Pallar inte när huvudpersonerna är lite väl fulla av sig själv. Även om Mikael är väldigt smart/duktig blabla. jag blir bara lite äcklad av hur stockholmsk, kanske jag kan säga, han framstår. Måste verkligen x antal gånger säga hur dåliga alla andra reportrar är o det bara är han som sköter sitt jobb. Att han har så lätt att få tjejer i säng. Gud.    Dåliga exempel men känslan kanske framstår?
Får la ta och läsa de andra någon dag med:) Rekommenderar dock fortfarande Jane Eyre som jag läser låångsamt så jag kan njuta ^^

idag va en.. bra dag :) försöker komma ihåg vad som hände, egentligen bara vanliga lektioner-hade underbara, otroligt krävande, men o så givande svenska idag och trots att jag inte va helt så förberedd som jag hade velat kunde jag citera både Voltaire, Rousseau o Montesquieu när jag svarade på frågorna om de as coola texterna vi har varje vecka :D bara älskar dem, hur ofta får svenska lärarna en att faktiskt vilja läsa hela verken, typ Emile, den tänker jag så läsa :)
När vi lämnar lektionen o kommer till trapporna sade jag högt o tydligt till min kompis- Jag älskar verkligen Svenska lektionerna.   Vem kommer inte bredvid mig i trappan om min svenska lärare. Crap. Jag hade inte haft något emot att säga henne hur mycket jag gillar lektionerna om det inte var så att hon troligare kommer tro jag fjäskar sönder så jag önska verkligen hon inte hört det där, hoppas hon inte gjorde det, så kan man säga det i slutet av terminen istället :)
Nu går det från dag till dag om jag vill färga håret eller inte. cannot make up my mind. Jag kommer säkert göra det, frågan är bara om hur länge.. o om det blir stoppljus rött eller mer brunrött. Oj vilka problem :)
Spanska prov imorgon och jag somnade när jag skulle plugga så det blev inte så mycket av det. Men allt löser sig :) Rebecka mamma är här så imorgon ska vi ta o bada i deras pool på hotellet, najs najs^^
Undrar vad jag hade gjort om jag vart hemma nu:)

Jag vet inte riktigt hur jag har fått det att låta. Om hur jag trivs här. Jag kan inte helhjärtat säga botten liksom jag inte heller kan säga toppen. Det har verkligen varit mer negativa situationer än jag väntat mig och det har verkligen varit i majoritet. Besvikelse, känsla av hjälplöshet och hopplöshet.
Men alternativet att åka hem är verkligen inget alternativ, jag vill inte hem. Inget nytt väntar, bara dåliga vanor, och onda cirklar jag inte kan ta mig ur. Allt är förutsagt.
Så min vän idag sa att hon kan tänka sig att göra vad som helst, men vill inte stanna här, men hon vill inte hem! Hon liksom jag är redan installerade på att vara borta ett år men hon kände inte att det här skulle ge henne något. Att det här inte alls skulle ge henne det som hon hade kommit hit för att få. Utvecklas som person, lära sig spanska. Som hon sa, allt här gör jag halvhjärtat. Känns som om det är fallet för mig med.
Att få bra betyg i skolan och samtidigt satsa på spanskan, nästan omöjligt. Inte så att jag inte har tid men hur självkritisk jag än är och hur mycket jag än vill hinna med allt och lyckas med allt så kommer jag då att krascha. Jag måste kunna bara läsa nåt JAG vill också. Se en film.
Men sanningen är att även om jag förstår spanskan bättre så har jag nog inte lärt mig mycket mer än jag kunde gjort om jag verkligen gick in för det hemma. Jag är allmänt väldigt stressad, överanalyserande här vilket i sin tur leder till en sorts daglig kamp för att intala än själv att den här dagen var ändå värd. Det kommer bli bättre sen. Det är inte så att det är fruktansvärt eller så. Jag skrattar ju varje dag. Men den almänna känslan är nästan alltid- nej, en ny dag. när jag vaknar. Om vi inte ska göra något speciellt, gå på bio, åka någonstans, gå ut och äta. Jag är rädd vad som händer när de "nya" sakerna att göra börjar ta slut. Än så länge har det resulterat i att jag lagt ut mer pengar än jag någonsin gjort på mat. Och tyvärr är nyttigt billigt så vi pratar kakor och choklad näästan varje dag. och en massa bio. och godis. Sa jag att jag ätit mycket mat?
Frågan är: är det bra att gå runt och tvinga sig själv att uppskatta allting, inte göra någonting drastiskt för att det är obekvämt och jobbigt, mer att tänka på. Eller är jag bara feg och svag och borde egentligen bara göra det som känns rätt och som verkligen kommer ge mig något. Inte bara falska förhoppningar om att jag väl lär mig mer spanska här än hemma.
Är man stark för att man vill härda ut, tänker att det ger mig tillräckligt i slutändan, eller är jag svag som aldrig orkar göra något jobbigt?
Kan ju nämna att jag inte har någon aning vad det här "andra-alternativet- som-skulle ge-mig -så-mycket-mer" skulle vara för något. Inte åka hem. Kanske måste ändra på hur jag lever och fattar mina beslut här och nu istället..? Jag vet inte. Just nu kör jag på säkra över det osäkra, grubblar vidare.

Ska förresten vara med i en Grease musikal, var bara ja o min kompis som verkar vara intresserade av huvudrollerna så nån blir det nog och ska noog färga mitt hår stoppljus rött om någon vecka (Y) mitt sätt att göra saker jag inte hade gjort hemma? jo e nog det :)

Djuuupt andetag. Äntligen han jag med det också.

Nu är jag trött. Hungrig. Är för tillfället klar med alla inlämningar, läxor tills imorgon.. Min plan har vart att så fort jag får tid över så ska jag satsa stenhårt på spanskan och nöta den, läsa böckerna jag aldrig har tid för och höra av mig till folk jag saknar. Men min energi försvann med stressen. Har många gånger hört folk säga 'Åh om man inte hade skola..' ush vilken tanke känner jag. Jag behöver verkligen något som får mig att regelbundet göra saker som jag åtminstone för tillfälligt tycker är så otrooligt viktigt och allvarligt. Behöver vara lite stressad för det är då kreativiteten flödar för allt det där som inte står i läroplanen. Tror inte jag skulle vara lika intresserad av att lära mig skriva med högerhanden, skriva skrivstil, teckna, läsa, och massa udda grejer om jag inte hade något annat planerat att göra. Hade kanske inte direkt själv då valt att ägna dagen åt att måla av mina händer.. hm. 

Nä det är bra helt enkelt, önska bara man inte blev så  trött av det att när man äntligen lämnat in allt och plötsligt sitter där med några timmar över man väljer att göra något så hjärnlöst som att kolla på film (film i all ära) framför att läsa bibeln som du så gärna ville läsa igår när historia uppsatsen skulle in, eller i mitt fall Män som Hatar Kvinnor :)

Får väl ta och "tvinga mig" att göra det ändå, kommer nog på snart varför jag så gärna ville läsa den :)

Såg på Bucket List idag. Var egentligen inget speciellt, inget jag skulle se två gånger men jag gilla det han berättade om egyptierna. Att de trodde att när man dog så kom man till en port och där skulle man svara på två frågor som avgjorde om man kom in. Frågorna var: Have you found joy in life? och Has you life brought joy to others?

Ofta kämpar jag mest med att inte göra dumma saker, inte göra saker jag ångrar. Inte ljuga, inte övedriva.. Men Man borde verkligen inte glömma att man borde göra mer än så, anstränga sig för andra! Skitsamma om jag har lyckats att aldrig mörda någon, vara otrogen, stjäla.. om mitt liv inte på något sätt fört något bra med sig till andra. Om jag inte försökt försökt hjälpa, muntra upp och ge både glädje och fysiska gåvor trots att jag kunnat.

Nu blire plugg :)

Är i ett sånt otroligt desperat behov av att skrika. att dansa. Att totalt flippa loss. Men det är totalt omöjligt här. I lägenheten ekar det o e himla dålig isolering och var skulle jag göra det ute? Dansa.. jag behöver veta att verkligen ingen kommer in i rummet om jag verkligen ska kunna slappna av helt och det går verkligen inte här. Tror jag kör med att skrika i min kudde (Y)
Varför denna frustration nudå? Fick ett vg på min essä men är inte helt säker det bara är därför. Kanske klassikern att tro att man faktiskt lyckades med något men sen få i ansiktet att det var ganska så väldigt fel. Svider gör det.
Kanske att jag känner jag håller inne med så mycket. Kan ínte direkt babbla på med värdfamiljen än utan det blir mest -det här gjorde jag idag, det här ska jag göra imon, skulle ni kunna hjälpa mig med det?
I skolan pratar man kanske en del om skolgrejs men det känns som om det är så mycket mer jag vill diskutera, ta upp, få ur mig.

National dagen o jag e ledig :) Firade med att ta igen sömnen lite o sov 11 timmar. Behövde nog verkligen dem. Första man gör är att sätta sig med historian till jag blir hungrig vid 2 och gör superdupergo omelett med oliver, tomater, salami och ost! Mätt på det i några timmar. Springer några kilometer hem till Rebecka, går igenom stan och betalar hennes tränare, på tillbakavägen kan inte två matnjutare annat än gå inom ett nyupptäckt cafe of jag äta en, för mig, ny sorts bakelse och Rebecka äter mörkchoklad glass i mängder (Y)
Inte heller den här dagen gick utan choklad och sötsaker,men men.
Tänkte jag skulle plugga lite inflr engelska provet nu och sen kanske se på A beautiful mind :) få se om den e nåt bra!
och på nåt sätt lägga mig tidigt.. det ska nog gå :)

Okej, lisa har väl vaknat upp lite nu. Har ägnat dagen åt att försöka göra lite läxor och lite läxor har blivit gjorda. Fortsätter att rekommendera Jane Eyre, och mat typ. Förstår inte vart mitt himla matsug kommer ifrån. Kan det möjligen vara så att jag "behöver" mer mat här nere och därför är supersugen på mat varje minut eller är jag som knarkaren som när han väl börjat inte kan tänka sig en minut utan det..    (!)
Jag tycker inte ens det är "tur" att jag har såpass bra ämnesomsättning, på det här sättet kommer ingen kunna märka att jag börjat äta alldeles för mycket och alldeles för mycket av fel grejer. Ingen kommer tillslut känna att de kanske borde ta ett snack me mig om hur jag lagt på mig, fråga hur jag mår o varför jag egentligen äter såhär mycket.. Jag kanske får en hjärtpropp av all choklad o ingen skulle ha kunnat gissat. Bara för att min kropp inte ser ut att må dåligt så handlar det ju om hur det är på insidan inte hur likt min kropp är idealet. Det är faktiskt lite läskigt att tänka att jag inte kommer kunna se mig en dag i spegeln och bara säga,nu e det nog. För inget ser fel ut.
Min nödlösning nu har blivit att börja sporta och försöka att bara äta typ mörk choklad, även om det fortfarande innebär typ 400 g choklad om dagen (Y).. Det ordnar sig. Jag är medveten om problemet.
Massa ska göras imon, hel dag med bara spanska lektioner, sen ska jag förhoppningvis på friidrotten o efter det till ferian med en kusin till min värdmamma. Hade behövt pluggat me men jag e endå ledig på tisdag så det får kanske vänta :)

Det händer så himla mycket o så fruktansvärt lite på samma gång. Tornadon håller väl mest till i mitt huvud, gick precis hem efter att lämnat av rebecka (vi har vart i malaga hela dan me stina, ida o anna) o det är riktigt skumt väder, precis så att det inte regnade när jag skulle hem på min halvtimmes långa promenad, blåste gjorde det en massa o det höll på att bli mörkt, inte riktigt men det va ändå mörknande. Ibland, idag, behövde jag på nåt sätt få ut, leva ut, tornadon i mitt huvud o agerade ut gjorde jag genom att gå hela vägen och, till carola effekten av blåsten, improvisera och sjunga/skrika musikal låtar. Löjliga visor, med överdrivna gester, överdrivna ansikktsuttryck men främst att jag tog i av hela mitt hjärta och ingen hörde. Det lät en massa av vinden, av alla bilar som åkte förbi på motorvägen bredvid att jag kunde stå där och göra musikalnumret genom tiderna och ingen märkte något. Dock så ser ju folk mig fortfarande så jag var lite försiktig med dansandet och gestikulerandet, de förigick främst i mitt huvud (Y) Men så mår jag ungefär just nu, som en allmänt galen person som går runt och skriker för sig själv i ett stormoväder när hon går längs gatan hem med bilar som passerar. hm..

Egentligen är det nog positivt. Jag är kanske egentligen bara lite allmänt hög på socker.. har ätit så mycket choklad de senaste dagarna att, även om det vart mörk choklad, så är jag säker på att det cirkulerar runt i mina ådror nu o det har väl börjat stiga mig åt huvudet.. vad det nu egentligen innebär .:S
Pratat för mig själv har jag också gjort denna underbara långa väg jag måste gå nästan varje dag, har väl egentligen börjat värdesätta dem nu på riktigt när jag inser hur trevligt det är att typ prata högt med sig själv.. jag skrev inte det där va..?..
men att prata med sig själv på super brittisk engelska alternativt spanska får en att se på ting på ett annat sätt. Är lite skönt faktiskt. Nu babblar jag mest bara men härligt är det att prata av sig!

Jag ska försöka hitta något att äta sen ska jag ut o gå igen, ännu en 40 minuters promenad i stormen (och antagligen mer sjungande) väntar.. Ska till stina me det andra och nörda Harry Potter som plötsligt fått våra hjärta att börja bulta igen. Är extremt hur man kan bli så exalterad över att prata över böcker som betytt så mycket för en o jämföra åsikter o tankar, men inser nu att varför mina händer skakade o mitt hjärta dunkade o jag svettades kanske återigen berodde på ett överintag av sötsaker..
Vi hittade ett ordentligt cafe idag som jag inte ens tänker försöka beskriva.. det va enormt, det va sjukt gott, dyrt men så fruktansvärt värda pengarna, jag satt och insåg att jag aldrig vill ha sex för vem behöver det när en minibakelse gav mig en tiominutare lång orgasm utan att jag va tvungen att fråga om det va lika skönt för honom (bakelsen alltså).
Det ösregnade också i malaga och tror det var där min halvt galenskap idag började. Ösregn har den effekten på mig. Får blodet att spruta i mina ådror o det känns som om jag skulle kunna springa ett maraton. Jag bara sprang runt där i regnet med världens största leende och va säkert den lyckligaste människan i världen. För att det ösregnade och jag va blöt. Tänker inte ens försöka analysera vad allt jag skrivit nu egentligen säger om mig. Är hög på livet just nu och kan inte tänka mig jag hade vart likadan hemma.

Jag glömmer människor hemma men det är nog bara för jag går runt som om jag är lite halvt påverkad här nere. Är helt inne i det jag gör och glömmer liksom av allt det där som i vanliga fall brukar surra runt i mitt bakhuvud.
Kom på att jag vill lära mig att laga cyklar påvägen hem. Och byta däck på bilar. Inte för att jag vill ha en bil men för att jag aldrig ska behöva fråga en kille om det. Som om jag inte lika gärna skulle kunna gö det själv. Jag vill också vara händig.
Japp, det va väl ungefär det jag hade i huvudet nu, HAJ!

Förlåt för att jag inte lägger upp några kort! Vet själv hur tråkigt det ofta är att läsa bloggar utan bilder. Är bara att här så tar jag bara med mig ut det jag skulle klara att bli av med. Kanske inte ta med mer än 200 kr för om jag tog med mer hade det svidit om jag blev av med de. Kameran kostade en del mer än tvåhundra så känner oftast att det inte är värt att ta med kameran ut. Borde köpt en billig kamera..

Hursomhelst! Så har jag precis kommit hem efter att ha tränat för första gången på riktigt sen jag kom hit och tror det eller ej men nu satsar man på friidrott! Mest för att jag vill  springa mycket o gu va det va härligt! Solen började smått gå ner när vi kom dit vid halv 6 o vi börja me att springa 2 kilometer i sånt där underbart orange/rött solljus. Sen gjorde vi en massa övningar, höjdhopp (inte min starka gren) o sprang en massa intervaller, det gillar jag mer! o allt detta i underbart ljus o värme från solen som inte riktigt svalnat, men bara precis sådär lagom varmt :P

Har stretchat stretchat stretchat nu o duschat så snart ska jag ut igen för idag börjar nämligen FERIAN!
Fest dag och natt från tolv inatt, eller liknande, tills på tisdag. Så vi några tjejer ska ut ikväll o uppleva själva starten o kanske åka lite karuseller. Eller inte för de är typ livsfarliga o superdyra men någonting blir det!:D

Lagom till att mina sista underkläder hamnat i tvättkorgen så ska hon äntligen tvätta! har på mig mina    badunderkläder nu x)  Men ska hinna käka också!

Allt blir nog bra med träning :)

Häärlig dag!
blev klar, inte helt nöjd men klar, med essän. Lyckades skicka o lämna in alla delar i tid. Way to go Lisa!
Insåg hur onödigt dåligt jag mått bara över en uppgift. Så fort den va klar insåg jag att det faktiskt inte fanns nåt jobbigt kvar. Inga läxor för första gången! Detta firades med slöande på stranden i den härliga solen som idag ville visa sig. Medans jag lämnade över Rebecka till en riktigt skum gubbe i en riktigt svettluktande lokal (ville mest bara ta henne över axeln o springa därifrån), hon skulle nämligen kickboxas, så gick jag hemåt o log tillbaks mot alla som av någon anledning log mot mig o hälsa tebax när nån främling sa Hej, hur mår du..
Min frihet från läxor firade jag med att se några videor av folk som utövade (??) le parkour (himla boost man får av de!) o sen råplugg av spanska för glatta livet, riiktigt roligt när det inte är någon press, ända tills för en halvtimme sen då familjen kom hem och jag fick en hamburgare (Y).
För er som förstår någon spanska måste jag rekommendera Fisica o quimica, en rätt så najs ungdoms serie/såpa i high school miljö, lite mer åt det amerikanska stuket än vanliga spanska såpor som för övrigt alla är som riktigt dåliga porrfilmer. Noll handling, noll utbildning på skådisarna o galet mkt... låt oss kalla det oanständigheter :P
http://www.igluub.com/2010/07/06/5x09-fisica-o-quimica-sinceridad-segunda-parte/

Jag förstår knappt någonting själv om ni undrar. Men kan nog va bra för hörförståelsen!

Har ett hinder. Ett hinder att ta mig igenom innan jag sätter igång med min nya plan. En plan som låter som så många nyårslöften; få allt plugg gjort på en gång, träna dagligen och repitera, repitera, repitera spanskan så att inte mardrömmen blir verklighet, att jag inte lärt mig mer än om jag hade pluggat hemma. Sen nästan viktigare än alla dessa tillsammans, umgås med spanjorer och ANVÄND spanskan.
Jag har väl egentligen två hinder nu innan jag kan "börja", ta mig igenom förylningen och göra ett riktigt bra jobb men främst GÖRA KLART svenska essän.
Sen!
Detta är inget löfte men jag ska försöka ha det här som ett litet projekt, se vad som händer om jag faktiskt lever på det sättet jag vill leva i resten av mitt liv NU. Inte sen när jag har tid och pengar. nu.

Ska kanske börja detta nya levnadssätt med att plugga lite spanska nu på rasten INNAN lektionen börjat :D

9 timmar tog det. Innan jag fått ur mig något jag kände var av värde. Tur att jag var hemma från skolan idag.
8 timmar av selfloading för att jag verkligen inte kunde få mig att försöka börja skriva på essän. En himla massa toalettbesök o mellanmål som ursäkt för att inte börja. Men jag gav aldrig helt upp men ibland undrar jag om det inte hade vart bättre om jag gjort något annat än stirra på en blank sida i 8 timmar. Klarar ändå inte av att skrva något bra innan jag börjar bli riktigt stressad. Men jag brukar inte tillåta mig själv det. Brukar bara acceptera mat, toa o potentiellt sova o det brukar det bli mycket av.
Aja, det blev gjort i alla fall. :)